Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

På andra sidan ridån

I slutet av 1990-talet, när Kvartersteatern skulle sätta upp pjäsen ”Odens ögon”, fick ensemblen ett nytillskott. En ung kille som hade haft drogproblem men som nu bodde hemma hos vaktmästaren och försökte få ordning på sin tillvaro.

Han ville absolut inte stå på scen men gärna hjälpa till med annat. När premiären närmade sig drabbades man av ett avhopp och rollen som fänrisulven stod plötsligt obesatt.

– Då frågade killen om han kunde få göra den, vi började repa när det var tomt här, berättar Ulf Häägg.

– Efter premiären sa han att det var det häftigaste han varit med om i hela sitt liv. 100 personer som satt och tittade på honom – den här killen hade provat alla möjliga droger för att få kickar, men teatern hade gett honom hans livs kick.

Ulf Häägg ler stort vid minnet, där han sitter i Kulturhusets kafeteria och knaprar på en wienerlängd. Det där leendet räcker egentligen som svar på frågan varför han ägnat de senaste 25 åren åt amatörteater.

– Det finns hur många liknande exempel som helst. Det gensvar man får är fantastiskt. Att se och uppleva hur människor växer här ger mig så mycket energi att jag bara måste fortsätta.

Ulf var några och 30 när han tidigt 80-tal började engagera sig i teatern. Han hade arbetat på dåvarande SKF Tools i Halmstad sedan han var 17 (”ett sommarjobb som varade 16 år…”). I en tid då det inte var ovanligt med teatergrupper på arbetsplatserna skrev och framförde

Ulf samt elva kolleger en pjäs. Ulf hade gjort amatörteater tidigare, men nu fick han blodad tand. Snart sökte han och kom in på teaterlinjen på Katrinebergs folkhögskola.

– Jag sade till arbetskamraterna att jag läste in gymnasiet. Det kändes pinsamt att berätta att jag började plugga teater när jag var mer än 30 år gammal.

Andra året på Katrineberg frågade teaterprofilen Björn Holmgren Ulf om han ville börja arbeta på Kvartersteatern, ett nytt projekt i Hallands Bildningsförbunds regi.

Ulf tackade ja, och började – ofta tillsammans med hustrun Monika – arbetet med att bygga upp Kvartersteatern, som till en början fanns på både Andersberg och Vallås innan man hösten 2000 flyttade in i Kulturhuset.

Ett slags genombrott kom säsongen 1992–93 då föreningen gjorde en storsatsning på en pjäs av Roald Dahls älskade barnbok ”Kalle och chokladfabriken”.

Från att ha varit en handfull medlemmar växte antalet till 250 på några år. Man startade barngrupper, och när de yngsta växte till sig fick de börja i de vuxnas teaterkurser.

– Filosofin har hela tiden varit att vi ska mötas över generationsgränserna. De äldre hjälper de yngre att växa. När de står på scen spelar det ingen roll om skådespelarna är 15 år eller 60, gör de något tillsammans är alla lika viktiga.

Sedan starten 1986 har Kvartersteatern gjort ett 70-tal större produktioner, samt många, många fler mindre. Ulf uppskattar att runt 2 000 personer har varit med genom åren. Själv har han dock sällan varit skådespelare, utan i stället arbetat med organisation och upplägg.

– Jag insåg snabbt att det inte gick att göra båda sakerna. Och det är kanske tur, jag tror inte jag skulle vara så duktig på på scen i dag, haha.

Ulf Häägg får priset för ett uthålligt och inspirerande arbete, inte minst bland ungdomar, för amatörteatern i Halmstad.

juryns motivering