Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/10

Förnuft möter galenskap i Scendragets svarta komedi

Arsenik och gamla spetsar, eller Arsenic and old laces som Joseph Kesselrings originalversion från 1939 heter, utspelar sig uteslutande i fastrarna Martha och Abby Brewsters hus, i vilket de hyr ut rum till ensamma män.

I tisdags kväll var det premiär för Scendragets tappning på Halmstads slott.
Fastrarnas verksamhet visar sig vara allt annat än oskyldig och brorsonen Mortimer Brewster (Niklas Nilsson) som är på besök för att fria till grannen, pastorns dotter Elaine Harper (Anna-Lena Wilderoth), upptäcker detta till sin fasa.

Han börjar tvivla på sig själv nu när det alltså inte bara är brorsan Teddy – som lajvar president Theodore Roosevelt på heltid – som är galen i familjen Brewster. Kommer Elaine verkligen vilja ha honom nu? tänker Mortimer.

Bättre blir det knappast när tredje brodern Jonathan (Kalle Lindström) dyker upp på flykt undan rättvisan med stackars doktor Herbert Einstein (Pär Wennersten) i ett koppel.

Jonathan är en fullblodspsykopat som ytterligare bekräftar Brewster-släktets galenskap.
Kontrasten mellan normala Mortimer (och Elaine) och resterande skruvade karaktärer är Arsenik och gamla spetsars fundament. Här lyckas Scendraget, kontrasten är skarp och dråpligheterna når fram. Niklas Nilsson är trovärdig som den tvivlande Mortimer. Mikael Classon gör Teddy tokig på ett levande sätt. Rigmor Wilderoth och Kerstin Spångfors klaffar väl som godtrogna fastrar. Bäst är Kalle Lindström som framhäver det obehagliga i Jonathans vansinne och oberäknelighet.

Det enda som stör i årets fars är slutklämmen: den är lite korthuggen och hade behövt mer tid. Lite som när man skriver i versaler och avslutar med gemener för att få plats.