Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
I god form. Claes Malmberg drog ned många skrattsalvor under gårdagskvällens föreställning ”Still alive” på Halmstads teater.

Claes Malmberg klarar sig fint utan röd tråd

Claes Malmberg klarar sig utan tvekan bra utan en röd tråd. Det konstaterar HP:s recensent Christopher Lembke.

Stand up

Still alive

Medverkande: Claes Malmberg Halmstads teater 9/11. Föreställningen ges även på Kungsbacka teater 24/11 och på Falkenbergs stadsteater 25/11.

1989 var en av mina favoritlåtar ”Mordet på de blå sovsäckarna”. Min morbror Janne arbetade på det skivbolag som distribuerade singeln, och jag fick ett signerat exemplar som väckte avund hos kompisarna. Claes Malmbergs läderbeklädde rollfigur Ronny Jönsson var riktigt het ett tag där – även om jag inte begrep varför han sjöng ”lilla snigel akta dig, annars tar Castro dig” – men fick snart lämna tronen för ”S.M.A.S.H.” och Ronny & Ragge som alla mellanstadiekids favoriter.

Ombytligheten hör barndomen till, så till alla småbarnsföräldrar: andas ut, om några år kommer ni att slippa Eric Saades ”Manboy”. Ge det lite tid bara.

Malmbergs karriär fortsatte såklart utan oss barn. Först slog han igenom som stand up-komiker, senare började han medverka i diverse filmer, teaterpjäser, musikaler samt underhållningsprogram i tv. Men det är främst som just komiker han nu drar ut på vägarna med föreställningen ”Still alive”. Och takterna sitter i. På två minuter drar han några elaka skämt om Stockholm, Tommy Körberg och Jimmie Åkesson, samt häcklar – om än ömt – två i publiken som råkar komma från Mölnlycke. Skratten dånar i salongen.

”Still alive” är en föreställning om Claes Malmbergs liv fram till genombrottet med Ronny Jönsson. Fast dit hinner han aldrig. Malmberg är nämligen expert på att göra utvikningar, tillsynes improviserade i stundens hetta. Med fler sidospår än Hallsberg blir den röda tråden försvinnande tunn, men det gör inget. Utvikningarna har alltid varit hans bästa gren. Ordflödet tar aldrig slut, en bisarr version av Björn Ranelid. På några sekunder går Malmberg från en utläggning om Big bang till att Gud är dansk, och skapade rulltårtan. Från småputtrigt roligt till apkul, men aldrig tråkigt.

Hur får han luft, karln? (Det förklarar han, andningen är kopplad till talet). De enda gångerna Malmberg faktiskt tystnar är under gitarrsolona i de 1970-talslåtar som han och bandet lirar då och då, allt från AC/DC:s ”Highway to hell” till Randy Newmans ”Lonley at the top”. Jag konstaterar att sången låter mycket bättre nu än 1989.

Fast en del återblickar får vi. Som när Malmberg tidigt 80-tal gjorde ett av sina första stand up-framträdanden, på KPML(r) i Göteborg. I denna homofobiska miljö såg han självaste Frank Baude djupt i ögonen och sjöng ”Jag vill leva i din rumpa”, på Arja Saionmaas melodi ”Jag vill leva i Europa”. Det skrattas nog mer nu än då.

Någon Ronny Jönsson får vi dock aldrig se, det inslaget har skalats bort från vårens lite längre krogshow på Kajskjul 8 i Göteborg. Personligen tycker jag det är trist, Malmberg hade kittlat min nostalgiska nerv mer med ”Mordet på de blå sovsäckarna” än med Dylans ”The times they are a-changin’”. Kanske hade jag äntligen kunnat få en förklaring på det där med Castro.