Nytt. 2013 släppte Linda Boström Knausgård sin första roman, ”Helioskatastrofen”. Hon har också gett ut en novellsamling, ”Grand Mal” (2011).
Nytt. 2013 släppte Linda Boström Knausgård sin första roman, ”Helioskatastrofen”. Hon har också gett ut en novellsamling, ”Grand Mal” (2011).

Tät roman om såriga relationer

ANNONS
|

Linda Boström Knausgårds förra, och första, roman ”Helioskatastrofen” handlade om en far och en dotter.

Även i nya boken ”Välkommen till Amerika” är det en dotter som för ordet, trots att hon slutat tala. Stumheten beskrivs som en konsekvens av att hennes far har dött, efter att dottern önskat livet ur honom.

Runt omkring jagberättaren finns en ödesbunden kärnfamilj. En mor som är skådespelare och tar mycket plats med sin kropp, sin självtillit och sina omsorger (ett mått av självbiografi kanske finns, eftersom Linda Boström Knausgårds mor var Dramatenskådespelare, precis som den fiktiva modern).

Mamman är ”ljus”, pappan ”mörk”, med sin psykiska skörhet (som tycks ha gått i arv till dottern), sina hot och sin övergivenhet.

ANNONS

Dessutom finns en bror vars våld flickan är rädd för, men som isolerar sig i sitt rum utan kontakt med yttervärlden. Varenda mening hos Linda Boström Knausgård bär på betydelser. Även om ordvalen kanske inte alltid är så originella, och ett och annat språkligt fel smyger sig in, så är just betydelsemättnaden påfallande stor.

Romanen är så kort att det är tveksamt om den egentligen kan kallas roman. Men läsningen är ändå lång, eftersom läsaren måste dröja vid varje utsaga. Och gestalternas bakgrundshistoria blir mycket tydlig och lättfattlig, trots att det inte ödslas många ord på den.

Någon stor symbolik är det inte fråga om, det som står i texten står där, och läsaren får välja att tolka det realistiskt, allegoriskt eller symboliskt. Precis som i förra boken finns nog en förbindelse med grekisk mytologi, med Orestien i det här fallet.

Det handlar om ett barns reaktioner på en tragisk skilsmässa, och rädslan inför vuxenblivandet; det ofrivilliga avlägsnandet från barndomens trygga förutsägbarhet.

Psykologin är inte komplicerad, flickans protest gäller makten: över sig själv, över familjesituationen.

Hon försöker flytta runt ”balanspunkten”, maktbalansen i kärnfamiljen. Hon uppfattar alla relationer som en viljornas kamp, först mellan mamman och pappan, sedan mellan mamman och hennes egen, som hon dock erkänner att hon inte kan existera utan.

ANNONS

Temat med fäder och döttrar verkar i alla händelser vara på väg att bli Linda Boström Knausgårds stora ämne som författare.

ANNONS