Tommy Körberg och Peter Dalle är ett obskyrt par (deras ord) som har känt varandra sedan 80-talet. Detta är deras andra föreställning ihop, 28 år efter den första.
Ackompanjerade av ett fyrmannaband och tre körtjejer betade de av smålustiga samhällsanalyser på Halmstads teater i torsdags kväll.
Fake news tas upp, där Dalle försöker övertyga om att Ica egentligen är CIA, i en väldigt långsökt historia som går via andra världskriget och våtservetter. Det är sant, för det stod på Avpixlat! Konspirationsteorier tas också upp i en låt, liksom miljö och självupptagenhet.
Men tro för den sakens skull inte att de har gått och blivit PK. Oh nej, det är det sista de är. De raljerar över att man inte får skoja om något i dag, och Dalle passar på att dra skämt om knark, sex och homosexuella nekrofiler. När de börjar sjunga om feminism inleds det som en viktig samhällskommentar men övergår snabbt i refrängen ”Äh! Vi gillar tuttar, som hoppar och skuttar”. Att två äldre herrar sjunger om bröst skulle lätt kunna bli plumpt och jobbigt, men i detta sammanhang är det så absurt att det ändå funkar på nåt sätt.
Peter Dalle är mestadels känd som komiker och skådespelare, men det är inget fel på hans sångförmåga. Tommy Körberg har varit en del av svenskt kulturliv i ett halvt sekel. Han har haft popkarriär, gjort revyer, stora musikaler och vunnit Melodifestivalen två gånger. Hans senaste vinnarlåt, ”Stad i ljus2 från 1988, var givetvis med i föreställningen, dock först omgjord till ”Glad i hus”, som en reklamjingel för Tanzanias Arkitekturförening. Som sagt, det var vääldigt skilda ämnen som togs upp under kvällen... Men sedan kom originalet fram, och den fick avsluta första akten och fick också kvällens största applåd.
Men förutom denna låt (och att Dalle en gång kunde säga ”Tänkte inte på det...”) fick gamla hits stå tillbaka för nyskrivet material, där betraktelser i småskalig jazz blev naturliga utvecklingar av småpratet artisterna emellan. Ett stående skämt var att Körberg under deras diskussioner sa ”men, det har jag en låt om!”.
Det är lika stora delar musik som samtal. Några stora wow-moment blir det aldrig, men småtrevligt mest hela tiden.
