Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
1/15

Premiär för Halmstadrevyns Avspärrat – inga hinder för succé

Salongen var fullsatt när Halmstadrevyn hade premiär av Avspärrat i lördags – och det lär inte uppstå några hinder på vägen för årets föreställning.

Revy

Nya Halmstadrevyn
Avspärrat

Figarosalen, Halmstads teater, 28 januari

2017 års upplaga av Halmstadrevyn heter Avspärrat och temat etableras direkt när tombolan rullas in på scen och vi får veta att ett antal viktiga beslut om trafik och stadsplanering ska fattas. Men självklart inte baserat på forskning och fakta. Nej då, här är det slumpen som styr och innan de galet triggade herrarna är klara har Halmstad begåvats med ett obevakat övergångsställe på E6 och en dubbelfilig rondell Galgberget. Dessutom har vi fått två nya statyer av det som tidigare varit en: Europa har hamnat på Eurostop medan tjuren får tjusa folk på Flygstaden.

Sen pågår det, rappt och raskt i timmarna två (med en paus mellan de båda akterna). Övergångarna mellan sketcherna är blixtsnabba, det är inte en död sekund. Sång, musik, dans och traditionella talnummer varvas och omfattar det mesta och de flesta som låtit tala om sig i Halmstad, Sverige och världen under 2016: Brexit, Trump, Bob Dylan, Aida, Pokémon Go och såklart Rajko och hans korvvagn. Samt - icke att förglömma – den lilla hämndfisen i Laholm som Hallandsposten rapporterade om och som blev en världsnyhet.

Totalt bjuder Halmstadrevyn på 31 nummer och av dem är många fullkomligt lysande, framför allt de som bygger på en egen originell idé som håller hela vägen. Som Pokémon Go Away, där två bäbisar stöter ihop i en park och pratar om hur eländigt det är att vara bihang till Pokémonbesatta föräldrar. Barnen hänger i bärselar och den ena har ännu inte lärt sig gå "jag kommer ju aldrig ner på golvet". Den andra blev häromkvällen väckt klockan "evla" för att hans pappa hade hört att det fanns ett nytt monster nere i Oceanhamnen. Då och då tystnar de ofrivilligt, eftersom föräldern trycker in nappen eller tvångsmatar dem med banan. Riktigt, riktigt bra! 

En stor bedrift står Thomas Arnoldsson för i sketchen Less is Mohr. Det är han som har skrivit manus och det är också han som framför texten, en familjehistoria där det gäller att hålla tankarna i styr och tungan rätt i mun.

Avspärrat bjuder också på ett antal nummer som fångar ett välkänt fenomen, exempelvis bonusfamiljens omöjliga semesterplanering ( (Stjärnfamiljen), självgoda idrottsföräldrar (Fotbollsmammorna), den svenska kränktheten (Kränkt, var det här!) och vardagsstressen där ännu en bortglömd kod kan förstöra en hel dag (Grannyra). De numren är underhållande och väl genomförda, men mer traditionella; vi har sett/hört det förut. 

Sen finns det ett fåtal nummer som inte håller hela vägen, där poängen antingen uteblir eller så blir det utdraget med för många omtag, men inte heller där finns något att klaga på vad gäller skådespeleriet utan det är snarare en manusfråga. 

Generellt kan sången ibland brista en aning (och det gäller framför allt de manliga rösterna) och danspartierna är inte supersynkade. Men det som saknas där hämtar Halmstadrevyn hem i den totala scennärvaron och spelglädjen – det känns faktiskt som att ensemblen har lika roligt som publiken.

På plussidan finns kostymerna som är både snygga och smarta (Trumps amerikanska damer är rasande raffiga och vem som är vem bland de uttjänta sedelfigurerna som har fått betala i hela sitt liv går inte att ta miste på), ett snillrikt sätt att använda den digitala tekniken som gör att den verkligen tillför något (inte minst i ett nummer som Less is Mohr) och orkestern Kvartiåtta, som proffsigt men liksom obemärkt håller ihop hela föreställningen uppe på sitt podium (som dock ligger lite farligt nära himlen och alla de konflikter som kan uppstå där, Gud har inte alltid full koll…).

Det finns också mycket annat som ger "det lilla extra" i Avspärrat, som teckentolken Therese i Allsång på gränsen. Utan hennes makalösa kroppsspråk hade de ganska grova snuskigheterna som slinker ur munnen på den ene av allsångsledarna riskerat att bara bli grovt – nu blir det väldigt kul. Eller som när bibliotekarien i Försvinn ur min åsikt (för övrigt ett av de där lysande numren) skickar en fint paketerad klackspark till Falkenbergsrevyn.

Efter lördagens premiär väntar nu ytterligare 13 föreställningar av Avspärrat och någonting säger mig att det här gänget kommer att tuta och köra i samma hysteriska tempo ända fram till sista kvällen den 4 mars.