Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
1/10

Jubilerande Emil gör hyss i Falkenberg

Teater

Emil i Lönneberga Manus och regi: Kålle Gunnarsson. Koreograf: Johnny Johansson. Kostymörer: Ewa Grimbeck, Caroline Eriksson. I rollerna: Sara Axelsson, Johnny Johansson, Sonny Enell, från cast Grise under premiären Johan Grimbeck, Amanda Andersson, Ann-Beathe Bengtsson Teatergläntan, Falkenberg, 25/6

Kuckeliku! Den osynliga tuppen räcker som markör, plötsligt är vi i Katthult där familjen Svensson samlas för middag. Det serveras köttsoppa, köttsoppe på småländska, och oj då, Emil sörplar i sig resterna ur skålen...

När regissören Kålle Gunnarsson sällar sig till gratulanterna och hyllar 50-åringen Emil i Lönneberga ges ett potpurri av välkända anekdoter ur berättelserna om Emil. Det var ett tag sen jag läste böckerna eller såg filmerna, så hur var det nu, hur slutar episoden med Emil i soppskålen? Just det, det blir dubbla turer till doktorn i Mariannelund. Och två keramikkras.

Efter förra årets utflykt bortom Astrid Lindgren-land, då Kålle satte upp dem amerikanska klassikern "Trollkarlen från Oz", har han i år återvänt till den folkkära Lindgren. Jubileumsåret 2013 är Emil en given huvudperson, och han görs i sommar av Johan Grimbeck och Malte Johansson som alternerar.

Premiärkvällen i Teatergläntan är det tolvårige Johan som agerar, han imponerar som en gymnastisk Emil med utsökt tajming. Åttaåriga Amanda Andersson, kvällens Ida, är värd lika mycket beröm och besitter dessutom ett stort mod. Ni minns väl vad som händer den kalasdag i Katthult när Ida har en röd och vit finklänning?

Som vanligt består ensemblen av både barn och vuxna, de flesta amatörer som får stöd av proffs. Johnny Johansson och Sonny Enell är veteraner hos Kålle, i år gör de tunga insatser som drängen Alfred och pappa Anton. Sara Axelsson är ny i gänget som pigan Lina och har en väsentlig roll i den del av pjäsen som handlar om hennes onda tand.

Kålle Gunnarsson har inspirerats av filmerna om Emil, och Lina är den som mest liknar förebilden, skådespelaren Maud Hansson. Övriga karaktärer förhåller sig friare, vilket jag uppskattar. Det hade inte varit skoj att se Sonny Enell och Johnny Johansson imitera Allan Edwall och Björn Gustafson.

Teatergläntan vid Solhaga är en sagolik spelplats som passar "Emil"-föreställningen perfekt. I en hage till höger betar en häst, som drar schäsen när familjen Svensson ska till Mariannelund. Rakt fram ligger boningshuset, litet som en friggebod vilket ger komiska effekter när skaror av gäster vandrar in och ut. Till vänster snickerboa och visthusbod, med ett snår nässlor emellan.

Episoderna knyts samman av välkoreograferade sång- och dansnummer, fantastiska mellanspel där alla aktörer är lika viktiga. Sångerna ur "Emil"-filmerna ingår numera i den svenska visskatten, vilket Kålle Gunnarsson förstås valt att utnyttja.

"Emil i Lönneberga" spelas hela sommaren, in i augusti. Under premiären höll regnet sig borta, förhoppningsvis gäller det många kommande kvällar.