I trästaden. Deckarförfattaren Dagmar Lange, som skrev under pseudonymen Maria Lang, växte upp i Nora och flyttade tillbaka dit som pensionär.
I trästaden. Deckarförfattaren Dagmar Lange, som skrev under pseudonymen Maria Lang, växte upp i Nora och flyttade tillbaka dit som pensionär.

Gåtan Maria Lang får ingen lösning i ny bok

ANNONS
|

I slutet av mars är det 100 år sedan Dagmar Lange, mer känd som Maria Lang, föddes.

Hon debuterade som deckarförfattare 1949 med romanen ”Mördaren ljuger inte ensam”. Därefter gav hon ut en deckare om året ända fram till 1990. Hon dog året efter.

Förra året fick Maria Lang ett litet uppsving genom filmatiseringen av sex av hennes böcker, varav den första gick upp på biograferna och fick ett ljummet mottagande från både kritiker och publik, och samtidigt passade Norstedts på att ge ut några av böckerna igen.

Nu kommer en biografi, ”Maria Lang – vår första deckardrottning”, skriven av Lena Lundgren och Lisbet Wikner.

ANNONS

Författarna försöker fånga hela bilden, både av Maria Lang och personen bakom författaren, Dagmar Lange.

Den sistnämnda var yrkesverksam som rektor och lärare i svenska och historia, och doktorerade med en avhandling om filosofen Pontus Wikner. Hon var dessutom en av dåtidens kändisar, och förekom ofta i både radio och tv.

Under många år var hon Norstedts i särklass mest lönsamma författare, böckerna sålde i stora upplagor. Varje år arrangerades påkostade och fantasifulla fester inför boksläppen, och böckerna recenserades i samtliga stora tidningar, till en början i övervägande positiva ordalag men senare alltmer kallsinnigt.

Om man, som jag, är lite av en Langnörd är det svårt att hitta någonting i biografin som inte redan är välkänt.

Maria Lang skrev en självbiografi 1985, ”Vem är du?” från vilken mycket av materialet i biografin är hämtat.

Omslaget till Lundgren/Wikner-boken är för övrigt detsamma som baksidesfotot på självbiografin.

Dagmar Lange/Maria Lang är en gåta, som inte får sin lösning i biografin. Hon var mycket social och samtidigt mycket privat. Umgicks gärna med dåtidens kändisar men krävde total ensamhet under långa perioder.

Varför valde hon att leva ensam? Och varför dog hon utfattig? Hon som tjänade så mycket pengar på sina böcker och samtidigt hade en lång statusfylld yrkeskarriär?

ANNONS

Författarna snuddar vid frågorna men förmår inte ge svaren.

Biografin är lättläst och småtrevlig, men jag hänger upp mig på de många upprepningarna. En del saker tuggas om gång på gång och borde ha rensats undan av en uppmärksam redaktör.

Och jag hade uppskattat ännu fler bilder. De säger, som bekant, mer än tusen ord.

ANNONS