”Ska du dö? Jag tycker att du ska bli trehundratrettiotre miljoner år!”.
Min femåring funderar ganska ofta över döden, men också vad det ska bli till middag (vill alltid ha pasta) och vilken legosats hen önskar sig. De stora livsfrågorna kommer ofta upp i samtal med barn. Om livet och döden. Om kärlek och vänskap. Betydligt oftare än när en pratar med jämnåriga.
Kanske är vi vuxna rädda för att diskutera det oundvikliga – att alla dör. Läs då Jesper Lundqvists nya bok som har just titeln Alla dör.
Med lättsam rimmad vers tar Hallands Nyheters kulturpristagare sig an livets slutskede och berättar om vad som händer när en kropp inte längre fylls med liv, och om saknaden efter den som inte längre finns kvar.
”Det kan kännas stelt och stumt. Orättvist och ilsket dumt. Eller som att allt är fel. Aldrig mer blir världen hel när någon dör.”
Illustratören Gabi Frödéns bilder är detaljerade och livar verkligen upp döden-temat. Illustrationerna ger mycket att fundera på och Frödén har lyckats gestalta många häftiga ansiktsuttryck.
Boken ger också en ny dimension kring döden: Vad skulle hända om alla levde jämt? Tänk vad trångt det skulle bli. En enkel, men fin förklaring som minsta lilla barn kan relatera till.
Döden är ofta återkommande i barnböcker. Finstämda Min björnfarfar av Alex Cousseau och Större än en dröm med vackra illustrationer av Marit Törnqvist är några av de senaste årens titlar på temat, förutom klassikerna Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren och Ulf Nilssons Adjö herr Muffin.
Att läsa böcker är ett utmärkt sätt att prata om döden och bearbeta sorg. Alla dör är ingen sammanhållen berättelse utan ger mer kunskap om döden. Boken slutar med några visdomsord i carpe diem-anda: ”Nu är boken slut men livet pågår en stund till, så passa på att leva det, på vilket sätt du vill!”
Fotnot: Märkte du att recensenten i sann Jesper Lundqvist-anda använde könsneutrala pronomen som hen och en i stället för man/han/hon? Det var ju Lundqvist som skapade uppståndelse genom att skriva hen i böckerna om Kivi.
