Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Journalist. 62-årige Bernt Hermele har bland annat varit reporter på Dagens Nyheter, Rapport, Resumé och Dagens Industri, men arbetar även som taxichaufför i Stockholm.

Bernt Hermele | Judejävel

Litteratur

Judejävel

(Leopard Förlag)

Bernt Hermeles mamma var en av många som mördades vid en terrorattack av en självmordsbombare på ett hotell i Netanya i Israel 2002.

Hon var tillfälligt där för att fira den judiska påsken. Familjen i Sverige blev naturligtvis chockad och för Hermele tog det lång tid att bearbeta sorgen.

Tre år senare gjorde han en tv- dokumentär som hette ”Min mamma mördades av en självmordsbombare”. Med den frågade han sig varför han inte kände något hat mot förövaren. Såsom det förväntades av honom.

Nu har han skrivit den självbiografiska boken ”Judejävel”, där han berättar sin egen, men också sionismens historia i Sverige. Det är enkelt uttryckt två utvecklingslinjer som går på tvärs mot varandra.

Den svenska sionismen har gått från att vara marginell till att växa sig allt starkare från 1930-talet över 1948 då staten Israel bildades, till 1967 med sexdagarskriget, då den på allvar slog rot hos svenska judar.

Innan dess identifierade man sig i första hand som svenskar och en del av den västerländska kulturkretsen. Det var assimilation som gällde.

En av dess främsta förespråkare var Eli Heckscher, han jämförde sionism med antisemitism och varnade för judisk isolering och judisk nationalism.

Men idag förväntas man som jude överallt i världen vara lojal med Israel och dess politik.

Hermele levde i sin judiska bubbla fram till gymnasietiden med kippa, kosher och hebreiska och banden till Israel var tydliga. Därefter prövade han sig fram i världen utanför.

Men även om han som vuxen höll fast vid sina judiska traditioner började han ifrågasätta mycket av den judiska församlingens idégods.

Han menade att tanken att bygga ett samhälle på etnisk nationalitet som det avgörande som förenar människor, bara leder till att världen delas in i vi och de. Och med Gazakriget 2014 kunde han inte längre hålla tyst.

Han tog kraftfullt ställning mot Israels oproportionerliga våld mot befolkningen i Gaza i Aftonbladet med rubriken: ”Bomba inte Gaza i mitt namn”. Sen vällde näthatet in över honom.

I dag har han lämnat den judiska församlingen och alla sina andra judiska traditioner. Och han frågar sig – vem är jag nu? Vad har det blivit av min judiska identitet?

Jag tycker mycket om ”Jude-jävel”. Den tar upp väldigt intressanta frågeställningar om sionism, identitet, etnicitet. Att den dessutom är både lättläst och faktiskt också underhållande ibland gör den inte mindre viktig.

Hermele reflekterar klokt med både ödmjukhet, charm och självironi över frågor som rör oss alla. Och han tar inget för självklart.