När bristen på bevis blir det yttersta beviset

ANNONS
|

Det blir lite knepigt när man så att säga dubblerar en gloria; i detta fall den som svävar kring Joe Hills huvud. Ni vet väl vem Joe Hill var? En i början av 1900-talet till USA utvandrad svensk som där ägnade sig åt facklig kamp, samt skrev kampsånger. Han befinner sig konstnärligt inte alls på en Woody Guthries eller Bob Dylans nivå, dock minnesvärd. 1914 anklagades han för ett dubbelmord. Han vägrade ge sitt alibi; det har sagts att han mordnatten varit hos en kvinna vars namn han inte ville uppge. Han avrättades den 19:e november 1915.

Göran Greider har nu skrivit en bra bok om honom. Fast Greider påstår – tydligen i syfte att skänka Joe Hill ytterligare en gloria, svävande ovan den tidigare – att Hill egentligen hade en homosexuell relation, därav tigandet inför domstolen. Vad grundar Greider detta på? Ingenting speciellt. Då ingen vet hur det egentligen låg till, kan ju vad som helst sägas, eftersom det då heller inte kan motbevisas. Det är förvisso välment när Greider försöker ge homosexuellas kamp för sina rättigheter stöd genom att postumt och retroaktivt utnämna en död hjälte till bög, samtidigt aningen fånigt.

ANNONS

Metoden bygger på, att ju mindre man vet, ju tvärsäkrare påståenden. Som Pär Rådström mer elakt sa: för den som ingenting begriper blir allting meningsfullt. Slump existerar plötsligt inte. Varje skugga och vart förfluget ord bär på dolska undermeningar. Speciellt vid anmärkningsvärda mord, exempelvis de på John F Kennedy eller Olof Palme. Dessa betraktas obligatoriskt som resultat av konspirationer, på grund av offrens politiskt upphöjda ställning.

Och ju mindre faktiskt stöd för den påstådda konspirationen, desto fastare tro på den. Bristen på bevis anses vara det yppersta beviset. Att i stort sett hela den svenska polismakten befann sig i Stockholms centrum kvällen då Palme mördades, på ett skumt sätt gloende i skyltfönster, mumlande i walkie-talkies anses - inte klarlagt - utan självklart. För övrigt har jag slutat räkna alla som påståtts beställt mordet på Palme. Vore allt sant skulle det ha kryllat av mördare i centrala Stockholm den kvällen. Körde man med kölappar?

Vad allt detta spekulerande är? Löpsedlar för kvällspressen.

Göran Greiders ord om Joe Hills eventuella homosexualitet slogs naturligtvis inte alls upp på löpsedlar. I sig är saken ointressant, en död mans privatsak. Som skäl till Hills vägran inför domstolen möjligt, men samtidigt ett hugskott. Vi vet inte. Man får acceptera allt man aldrig kommer att få veta.

ANNONS
ANNONS