Det är tur att jag är född med mycket energi, skrattar hon.
Man skulle kunna tycka att det är lite dålig tajming att släppa sin platta samtidigt som Roxette också släpper sin platta ”Charm school” och beger sig ut på lång världsturné.
Speciellt som Helena är en del av bandet som körsångerska.
Men i den eviga optimisten Josefssons värld är det inget problem. Det heller.
– Ja, det bara blev så och lite kul är det ju att ”tävla” med Roxette...
– Men det ska bli fantastiskt att få komma ut i världen och möta Roxettes fans. Så mina egna spelningar får jag försöka klämma in när vi kommer hem till Sverige eftersom vi inte är ute hela tiden, förklarar Helena.
Lillasyster är optiker. Storasyster är sjuksköterska.
Och själv är Helena halvvägs i sin optikerutbildning som hon nu får ta en paus ifrån.
– Det är skönt att prova på annat också eftersom man kan behöva ta en paus från musiken i bland.
Annars har musiken präglat Helenas liv. Hon har sjungit och dansat sedan hon var sju år och i högstadiet hade hon musik som tillval.
– Jag älskade att stå på scenen. Men det var med musiken som jag fick uttrycka mina känslor och tankar – dansen var mer energi.
Via kör hemma i Skåne och diverse band som Jive With Clive och Plastic Soul, ”vi gjorde en platta som aldrig släpptes”, hamnade hon till slut i Sandy Mouche som gjorde två plattor och turnerade i såväl Japan som Frankrike och Polen.
– Nu har alla i bandet fått barn, men vi har inte lagt av. Bara tagit en paus, påpekar Helena som själv fick Charles Diedrick för två år sedan och är gift med bandets gitarrist, Martin.
Det var också där, i Sandy Mouche, som hennes karriär skulle ta fart på allvar 2003 efter ett möte med Per Gessle.
– Jag kommer ihåg att jag körde bil mellan Lund och Lomma när Christoffer ringde och undrade om jag var intresserad av att börja köra med Per som ville ha en tjej till sina soloprojekt, minns Helena och avser producenten och Roxette-gitarristen Christoffer Lundquist.
– Jag blev både glad och nervös, så det kanske var tur att Per inte var där i studion första gången som jag provsjöng. Men sedan träffade jag honom. Han var väldigt jordnära. Och så bjöd han på glass, skrattar hon.
Efter den där dagen för snart åtta år har hon också lärt sig ett och annat, både på scenen och som låtskrivare.
– Per har visat mig hur han arbetar och skriver. Och så har han berättat att han också får perioder när det inte går så lätt att skriva, när idéer tryter, vilket är skönt att höra att han också kan få.
Helena känner även att hon har vuxit och utvecklats som sångerska.
– Många artister får fram sin bästa röst när de ska sjunga andras låtar. Kanske att det helt enkelt beror på att man skriver för bekvämt för egen del och inte vågar ta ut svängarna. Jag menar, Pers ”Hey, Mr DJ” är exempelvis en låt som passar mitt röstläge perfekt.
Det var också Per och Christoffer som övertalade Helena att testa att skriva på svenska efter den engelskspråkiga debuten ”Dynamo” för tre år sedan – ett för Helena helt oprövat område.
– Ja, jag har alltid tyckt om Marie Fredrikssons texter, men annars har jag mest lyssnat på engelska texter.
– Samtidigt har jag alltid velat skriva och sjunga på svenska och de tyckte att jag skulle testa. Men det tog faktiskt tid att komma in i det. Först lät det som någon annans ord innan jag började använda mitt eget ordförråd.
Helena satte upp som mål att skriva 30 låtar, men blev till slut ganska trött av att bara sitta vid pianot och komponera.
Det var då som hon gick över till datorer och trummaskin.
– Jag gillar att träna på gym och där finns ju de elektroniska, datoriserade sounden, den musiken som kan vara rätt skön i bland. Det gällde bara att tänja på gränserna på vad man vågade att prova.
Resultat blev låtar som ”Grönöga”, som hon faktiskt drömde(!), ”Kyss mej” med en rappande Helena och – ”Nån annanstans – nån annan gång” som nu körs flitigt på radion.
– När Per hörde den sa han: ”Det är den låten som jag har väntat på”.
Och visst hoppas Helena att solokarriären kan få draghjälp genom Roxette.
– Ja, när jag blev mamma fick jag gratulationer från hela världen. I S:t Petersburg fick jag en jättelik blombukett, jag har fått brev och kort och det märks på alla besök på hemsidan. Så en och annan upptäcker förhoppningsvis min egen soloplatta också.
