Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Kommer hem. Efter flera år som artist ska Seinabo Sey på måndag göra sin första egna spelning i Halmstad. Bilden är från en festival i Stockholm i fjol.

Seinabo Sey sjunger äntligen på hemmaplan

På måndag 22 februari kommer hon äntligen till Halmstads teater i staden där hon växte upp. – Det är på tiden, säger Seinabo Sey.

När jag ringer upp Seinabo Sey har hon precis avslutat en måltid. Den 25-åriga sångerskan är på turné – men var är hon i just detta ögonblick?

– I Bergen i Norge... eller är det Trondheim? Nej, dit ska jag i morgon – det här är Bergen.

Ja, det står på din hemsida att du ska vara där i dag.

– Det är ju bra. Det hade varit pinsamt om jag har åkt till fel stad, säger Seinabo medan hon letar upp en mer avskild plats i lokalen.

Hon har varit ute i drygt två veckor och uppträtt, med förra årets album ”Pretend” i ryggen.

– Vi blir bättre och bättre för varje gång vi spelar, säger Seinabo – vilket är goda nyheter för alla hallänningar som ska se henne på Halmstads teater.

Det blir väl din första spelning i eget namn i stan?

– Ja, det är helt sjukt att det inte har blivit av tidigare.

Hur känns det inför måndagen?

– Kul... och lite läskigt. Det är märkligt att det känns så. Men mest ska det bli roligt.

Seinabo Sey är i dag en superstjärna som har haft de mest osannolika framgångar de senaste åren och vunnit alla tänkbara priser, senast P3 Guld 2015. Hon dyker också upp i alla tänkbara sammanhang, som i ”Allsång i Skansen”, ”Jills veranda”, Nobelfesten och som sommarpratare i radio.

Hennes låtar är väl kända, liksom delar av hennes historia. Vi vet att hon som liten bodde i Gambia med sin pappa Maudo Sey (gambiansk musiker som avled 2013) och sin svenska mamma Madeleine Sundqvist, men att hon senare flyttade till Halmstad. Allra först till Frennarp och senare till Furet.

– Jag började i tvåan på Frennarpsskolan men jag trivdes inte så bra där. När jag tittar på gamla skolfoton är jag det enda svarta barnet bland alla vita.

Då var det bättre när Seinabo gick över till musikklass på Östergårdsskolan i högstadiet.

– Det gav mig en chans att börja om. Där var det flera elever med rötter i olika länder och jag hittade ett sammanhang, en gemenskap. Jag fick träna på mycket musik som jag inte alls kände till eller gillade, men jag lärde mig mycket. Det var många aha-upplevelser och jag hade kul.

När Seinabo skulle börja gymnasiet vacklade hon ett tag mellan International Baccalaureate (IB) på Sannarpsgymnasiet (”jag drömde om att bli akademiker”) och soulinriktningen på estetiska programmet vid Fryshuset i Stockholm.

– Men jag kände en dragning till storstan. Det var spännande att flytta hemifrån, med allt vad det innebär.

Var det på Fryshuset allt lossnade?

– Nja, det tog några år, men mot slutet av skolan fick jag kontakt med artister som Maskinen och Oskar Linnros, och började sjunga med dem.

Ja, jag gjorde en kort intervju med dig när du var med Maskinen på Kåren i Halmstad i maj 2012.

– Åh Gud. Är det så länge sedan?

Ja, tiden går och Seinabo Sey har varit i ropet de senaste tre-fyra åren. Det stora genombrottet kom med singeln ”Younger” 2013.

Har det gått för fort för dig?

– Nej, snarare långsamt. Jag är 25 år vilket är ungt i samhället, men gammalt i musikbranschen, säger Seinabo med ett skratt.

Det som de flesta pratar om när det gäller dig – även jag – är förstås rösten. Den är så stor, du låter så erfaren. Var kommer rösten ifrån?

– Åh, det är ingen magisk gåva. Jag har fått jobba på den i tusentals timmar. Att få sjunga och förmedla texter och känslor är det bästa jag vet, det är mitt liv,

Då får jag hälsa dig välkommen hem; stannar du några dagar hos familjen efter måndagen?

– Nej. Det hade hade varit toppen men jag måste till Stockholm och repa inför Grammisgalan, säger Seinabo Sey som vid galan på onsdag 24 februari är nominerad i tre klasser: Årets album, artist och kompositör

Du får väl ta några dagar i Halmstad en annan gång. Har du många släktingar här?

– Ja, mamma, lillebror, lillasyster, en morbror och så min mormor. Du kan väl avsluta artikeln med min hälsning till henne.