Lekverk + 1. Halmstadtrummisen Aron Ahlbäck flankerade av Lekverk; Patrik Johander, elbas, Adam Forkelid, trummor och Jon Fält, slagverk. Senare på kvällen gav Lekverk en konsert på restaurant Jarlen.
Lekverk + 1. Halmstadtrummisen Aron Ahlbäck flankerade av Lekverk; Patrik Johander, elbas, Adam Forkelid, trummor och Jon Fält, slagverk. Senare på kvällen gav Lekverk en konsert på restaurant Jarlen.

Lekverk bjöd upp till jam på Nolltrefem

Jazztrion Lekverk turnerar land och rike runt med sin husbil. Häromkvällen gjorde de ett stopp på Nolltrefem-huset för att ge en insyn i improvisationens ädla konst.

ANNONS
|

- Är det någon som spelar trummor?

Lekverk har precis framfört en låt som gör skäl för temat inne på Nolltrefem - "improkväll". Inför de 30 ungdomarna i publiken har trion lekt, viskat, stångat och svängt fram en låt som får mungiporna att peka uppåt. Ett lekverk i somliga öron, måhända lekvärk i andra.

Nu vill basisten Patrik Johander ha upp en trummis till, som ett komplement till galningen Jon Fält som sannolikt hade trummat på sin egen lever om han kommit till.

Att sitta in, som det heter på jazzspråk, med professionella musiker under ett jam kräver mod. Det är så unga och oetablerade musiker har lärts upp och fostrats genom jazzhistorien. Kanske går det att jämföra med en 16-årig fotbollspelare från Astrio som gör en träningsmatch med HBK:s A-lag.

ANNONS

Undertecknad klurar på om någon i salen verkligen vågar. Lekverk lirar ju inga klassiska bluestolvor direkt, det låter snarare som en biljakt i jazzens tassemarker, med Pippi Långstrump bakom ratten. Men det dröjer bara några sekunder innan en kille reser sig och stegar fram mot scenen. Det är Aron Ahlbäck, elev på Kattegattsgymnasiet.

Tillsynes orädd sätter sig Aron bakom trummorna och kör i gång ett beat på virveltrumman. Pianisten Adam Forkelid hänger på, därefter Patrik och Jon. Tåget kör ut från perrongen.

- Är det någon som vill sjunga?

Stureeleven Daniel Bernhardsson hoppar snabbt upp för att improvisera fram en dikt över det suggestiva groove som Aron och Lekverk skapar. När Daniel går ner byter låten karaktär, funkigare och hårdare. Aron tar för sig, ser ut att trivas som fisken i vattnet. Efter tio minuter avslutar han stycket med ett gongslag. Publiken applåderar, vi har hört en låt som aldrig har hörts tidigare, och aldrig kommer att låta likadant igen.

Förgänglighetens charm är improvisationsmusikens drivkraft, mod och lekfullhet dess redskap. Det blir improkvällens budskap.

- Många har föreställningar om hur jazz ska vara, att det finns regler om skalor och harmonier. Men det viktigaste för mig är att göra vad jag vill, säger Patrik Johander från scenen under frågestunden mitt i konserten.

ANNONS

Efteråt står Aron Ahlbäck i foajén, han ler från öra till öra.

- Jag hade bestämt mig för att gå upp om de frågade. Det var jätteroligt att jamma med dem, det bara flöt på, säger han.

Aron går naturvetenskapliga programmet på Kattegatt. Han lirar trummor i ett jazzrockband på Sturegymnasiet. Kvällens poet Daniel Bernhardsson är också medlem i det ännu namnlösa bandet.

- Det är en dröm att kunna satsa på musiken. Jag får se vad som händer, säger Aron och traskar iväg.

Patrik Johander dyker upp med sin bas nedpackad. Hur tycker han att Aron skötte sig?

- Han var kanon, kul att han vågade!

ANNONS