Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Tunggung. Göteborgsrockarna Dead by april bjuder på metal på Nolltrefem-husets stora scen. Till vänster syns bandets hallänning, Marcus Wesslén från Veddige, där bandet spelar i dag, i morgon och på fredag.

Elever fick fråga ut Dead by April

Den här veckan spelar metalbandet Dead by april för hundratals högstadieelever i Halland. HP gick och lyssnade när bandet spelade på Nolltrefem i Halmstad.

På hur många konserter får publiken ställa frågor till bandet? Inte många. Men så generöst är upplägget när Dead by april ger nio skolkonserter i Halland. Efter att de melodiösa hårdrockarna bjudit på några låtar blir det frågestund. Vi får veta hur bandet bildades, vilket gig som är deras största (12 000 personer i Japan) och om de gjort några pinsamheter på scen. Den fråga jag skulle vilja ha besvarad kommer också – får inte growl-sångaren Jimie Strimell ont i halsen?

– Inte nu längre, men jag har ju sjungit så i 14 år. Det krävs en speciell teknik som man får lära sig. Sätt på en platta med Pantera och försök låta som sångaren där, tipsar Jimmie innan bandet river av några fler låtar.

De 170 åhörarna från Brunnsåkersskolan och Gull­brandstorpsskolan agerar precis så som 170 högstadieelver förväntas göra. Många lever ut framför scenen, uppfyllda av musiken och det faktum att ett av Sveriges internationellt stora metalband är på besök. Andra håller lite distans, längs väggar och uppe på läktarna. I ett hörn står det obligatoriskt avståndstagande grabbgänget, med buttra miner och armarna i kors.

När Jimmie Strimell i slutet av konserten frågar publiken vad den vill höra fattar en av kepsgrabbarna mod:

– SPELA JUSTIN BIEBERS ”BABY”!

Ohyfsat kan tyckas, men alla som varit tonåring vet att positionering är en viktig del av spelet. Undertecknad kan inte låta bli att le en smula.

Efteråt frågar jag bandets basist, Marcus Wesslén, som är uppvuxen i halländska Veddige, om hur det är att göra en sådan här spelning.

– Det är intressant. Och jättekul att kunna spela för dem som kanske inte kan komma på våra konserter i vanliga fall, hinner Marcus säga innan han kallas bort till de andra i gruppen.

Det vankas autografkalas i Nolltrefem-husets entré, och endast ett fåtal väljer att inte gå fram för att få växla några ord med bandmedlemmarna och ta en bild med mobilkameran. Efteråt frågar jag Marcus om något känt band kom till Veddige när han gick på högstadiet.

Basisten skiner upp.

– Vildsvin spelade någon gång när jag gick i sjuan eller åttan, jag minns inte om det var på skolan eller fritidsgården eller så. Vildsvin var mitt favoritband då, så det var helt fantastiskt. Det bästa som hade hänt.

Det var just på skolturnéer liknande den Dead by april gör nu som band som Bob Hund lade ett fundament för en ung och hängiven fanskara. Den här förmiddagen fångar säkerligen även Dead by april många nya lyssnare.

– Ja det är ju en kul grej, jag vet ju att jag gillade det, säger Marcus. Jag minns hur frustrerande det var i den åldern, när man inte fick komma in på konserter. Jag försökte hoppa över staket och sånt.

Två tjejer kommer fram till Marcus. Den ene sträcker fram en tuschpenna och nickar ner mot sina Converse-dojjor.

– Vill du signera våra skor?

– Javisst, säger Marcus glatt och sätter sig på huk, med pennan i hand.

Resten av veckan ska Dead by april ge sex konserter för sammanlagt 900 hög­stadieelever i Varberg, lämpligt nog på Marcus gamla skola i Veddige.

– Det ska bli kul. Hälften av mina lärare är säkert kvar där fortfarande, det känns lite underligt att komma dit nu.

De måste väl tycka att du har lyckats jättebra?

– Jag hoppas det. För jag kanske inte var så lyckad när jag gick där. Jag var inte den mest uppmärksamma eleven, men till musiklektionerna kom jag varje gång, säger Marcus, som åter står öga mot öga med ett ungt kvinnligt fan.

– Kan jag få en snabb kram? frågar hon.

– Absolut!

Fler lokala nöjesnyheter hittar du här