– Störs ni om jag röker?
Åke Edlund plockar upp en hemrullad, till hälften rökt cigarrett från ett askfat. Han tänder, tar några bloss, lägger tillbaka och sjunker sedan ner i soffan bredvid en av sina gitarrer.
– Jag håller på att sadla om, ska satsa på musiken. Det är dags nu, säger Åke som i dagarna släpper en skiva med den passande titeln ”When the time is right”.
Plattan är hans första, en långlivad dröm som blivit verklighet. Men vägen har varit lång.
Efter några år av säsongsarbete – vintrarna i fjällen, somrarna i Tylösand – höll Åke 1974 på att bli en modern Amerikautvandrare. Efter ett års kockande på ett svenskägt hotell i Steemboat Springs i bergen norr om Denver erbjöds han ett fast jobb där.
Åke skrev under kontraktet och åkte till staden som blivit hans hem, Halmstad. Bara över sommaren, var det tänkt.
– Men så träffade jag en tjej här, och... Ja, du vet vad som kan hända.
Åke skulle bli pappa och stod vid ett vägskäl. Valet var enkelt.
– Man är ju inte så feg att man drar. Jag hade inte kunnat leva med att lämna henne, säger Åke och gör om proceduren med den snart till tre fjärdedelar upprökta cigarretten.
1978 tröttnade han på kockyrket och började arbeta i en bilverkstad. Vid sidan av jobb och familj tog kärleken till countrymusiken all tid, en genre Åke kom att älska under året i Denver.
– Det spelade ingen roll vilken radiokanal man rattade in – det var country överallt.
I mitten av 1980-talet öppnade han en egen studio i stan. Här spelade han så småningom in en cover på Dough Sahms smycke ”Carol Jane”, en version många hallänningar hörde i radioprogrammet ”Hallandstoppen”, där den röstades fram som etta av lyssnarna. Åke minns inte riktigt när, bara att den knuffade ner en Roxettelåt från tronen.
– Jag kunde stå och slipa på en bil i verkstaden när låten kom på radion. Och jag som mest skickat in den på skoj.
Den här gången är det inte på skoj. Förra året tog Åke kontakt med en gammal klasskompis, Tommy Andersson, medlem i countrybandet Kentucky och ägare till Tommys Musik Lab i Östersund. Tommy fattade tycke för några demolåtar som Åke skickat honom, och snart satt de båda i studion och spelade in ”When the time is right”. Med på plattan är Åkes hårt svängande jazztrummis till son, Michael Edlund.
– Micke har aldrig spelat så laid back, säger Åke om sonen som till vardags låter som en galopperande buffelhjord i grupperna Music Music Music och Gumbo.
– Jag är stolt över plattan. Nu vill jag göra en till.
Efter att ha hört Åkes historia dröjer sig en fråga kvar. Om han nu hade en studio 1985, varför blev det ingen platta då?
Rummet står tyst några sekunder.
– Det hände några jobbiga saker, börjar han.
– Först var det en skilsmässa. Sedan blev det inbrott i studion, man stal grejer för hundratusentals kronor. Plötsligt stod jag utan både familj och studio. Min första tanke var att sticka, åka till Australien. Men jag bestämde mig för att stanna. Jag tog min svarta Mercedes och började köra norrut för att sälja den. Halvvägs bröt någon upp bakluckan och stal all packning. Då vände jag och åkte ner till Halmstad igen.
Åke tänder ciggen igen. Glöden är farligt nära fingertopparna. Han ler.
– Jag har ramlat på mållinjen många gånger. Men nu gör det inget om jag ramlar, nu har jag gjort skivan.
