Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ralf Gyllenhammars rockband Mustasch ska tampas med bland andra Tess Merkel (tidigare i Alcazar) och Dotter, som förra året var en ynka poäng från seger i finalen. Bild: Montage/TT/arkiv
Ralf Gyllenhammars rockband Mustasch ska tampas med bland andra Tess Merkel (tidigare i Alcazar) och Dotter, som förra året var en ynka poäng från seger i finalen. Bild: Montage/TT/arkiv

Johan Hammerby: Melodifestivalen behövs mer än någonsin

När vi är tvungna att sitta hemma på lördagskvällarna är det viktigt att Melodifestivalen tar tillfället i akt och tänder lägerelden igen.

Vad ska vi hitta på i helgen? Gå ut på krogen, se någon film på bio, träffas på middag med vänner eller ta en weekend i Köpenhamn eller Oslo? Nej, nej, nej och nej. Sånt kan vi inte göra just nu, åtminstone inte med gott samvete för vissa av grejerna. Så vad ska vi göra, stanna hemma och kolla på tv? Ja, det är så många har tillbringat sina helger de senaste månaderna. Och så kommer det nog att fortsätta ett tag till.

Men när man har varvat Netflix, Disney+ och Viaplay, då kan det vara roligt med något nytt. Eller något traditionellt och välbekant. Och det är precis det som väntar på lördag kväll i SVT.

Behovet av lägerelds-tv, något som alla samlas kring, har sakteliga slocknat allt mer de senaste åren, men i och med pandemin har detta ändrats. Kalle Anka på julafton brukar ha högst tittarsiffror varje år, men nu senaste kunde den tecknade fågeln ändå locka mer än en miljon fler tittare än föregående år. 4,5 miljoner tittare bänkade sig när de inte kunde vara iväg på julbord med släkten, den högsta siffran sedan mätningarna började för 25 år sedan.

Samma sak kommer det troligen att bli med Melodifestivalen, att siffrorna stiger efter att ha dalat en tid. Tittare som de senaste åren har övergett linjär-tv kommer (frivilligt eller inte) att åter hitta tillbaka till Melodifestivalen i år. När vi är tvungna att sitta hemma på lördagskvällarna är det viktigt att SVT tar tillfället i akt och tar greppet om den nygamla publiken. Och det känns det som att de kommer att göra. Ett ovanligt stort antal bekanta ansikten och folkliga artister kommer att fylla deltagarlistorna de kommande veckorna. Redan på lördag får vi se en efterlängtad comeback av Danny Saucedo, samtidigt som publikfavoriter som Jessica Andersson och Arvingarna ställs mot Idol-tvåan Kadiatou och Paul Rey, vars låt från tävlingen ifjol var en av de mest spelade på radio under året. Och så Lillasyster – äntligen ett riktigt rockband, och inte några som är ihopsatta bara för att göra reklam för ett datorspel (ja, det hände 2019...).

Och så fortsätter det kommande veckor. Tidigare vinnare som Charlotte Perrelli, Eric Saade och The Mamas möter folkliga akter, som Dotter, Eva Rydberg, Sannex, Mustasch och Emil Assergård. Och så klart de alltid lika spännande nykomlingarna som kanske kan överraska, som Frida Green, Clara Klingenström och Efraim Leo. En rejäl blandning, med något för alla.

Likadant med programledarna. Christer Björkman gör sitt sista år som schlagergeneral, och kommer att stå på scen och leda skutan framåt tillsammans med en riktigt blandad skara sidekicks, med allt ifrån Melloveteranen Lena PH till Sveriges officiella sprattelgubbe Per Andersson.

Med så många trygga namn både inom och utom tävlan känns det som att SVT verkligen har tagit till sig uppdraget att tända lägerelden igen, där svenska folket kan samla sig, på behörigt avstånd

Coronapandemin har präglat hela årets tävling, men jag hoppas att det inte ska märkas så mycket i programmet. Jag vill inte höra några ledsamma påminnelser om hur tråkigt allt är – det vet vi redan, det är ju just det vi vill bort ifrån. Vi behöver glädje och värme nu, det som Mello under alla år har varit så bra på att leverera. Och det är precis därför vi behöver Melodifestivalen mer än någonsin i år.

Se även: Hallandspostens blogg om Melodifestivalen, Vägen till Eurovision