Ett av de finurliga föremålen på Lilla Hyttnäs i Sundborn är Karin Larssons Japan- inspirerade, låga gungstol (som Rydöbrukssnickaren Lisa Mogren gör en variant av). Karin gjorde ritningar på stolen samt ett bord, vilka bysnickaren fick förverkliga.
– Han tyckte det var så fult att han kom på kvällen för att leverera dem, berättar Anna Holmström, an-tikvarie på Hallands Konstmuseum där utställningen ”Stilikonen Karin Larsson” öppnar på söndag.
Karin Larsson växte upp iett välbärgat hem, pappan Adolf hade ett handelshus. Hon uppmuntrades att förkovra sig i sitt intresse för konst och hantverk, flyttade till Stockholm där hon studerade på Slöjdskolan (motsvarande Konstfack i dag) och därefter Konstakademien. 1882, 22 år gammal, flyttade Karin till Frankrike där hon träffade Carl i konstnärskolonin i byn Grez-sur-Loing. Tycke uppstod.
När Karin året därpå bytte flicknamnet Bergöö mot Larsson upphörde hennes korta konstnärsbana, i alla fall vad gäller måleriet. Men i hustru– och mödrasysslorna fick hon utrymme att fortsätta skapa.
Med ett skarpt öga för både det praktiska och modernistiska gjorde hon möbler, kläder, lampor, tyger, kuddar, gardiner. Kort sagt hela insidan på hemmet i Lilla Hyttnäs i Sundborn, Karins familjs sommarstuga i Dalarna dit paret Larsson flyttade 1901. Det Sundborn som snart blev riksbekant genom Carls akvareller.
– Karin skapade interiörerna, det kanske man inte tänker på. Och det var hennes idé att han skulle måla av hemmet, säger Anna Holmström och berättar att det var Karin som sydde kläderna till makens historiska bilder.
– Hon var hans scenograf.
”Stilikonen Karin Larsson” har satts ihop av professorn och formgivaren Wanja Djanaieff, och hade premiär på Sundborn 2009. På Hallands Konstmusem kan man se den i sin helhet, med tyngdpunkten på väverier, tyger och kläder – inte minst de från Carls målningar kända barnkläderna, också något Karin Larsson var tidigt ute med ien tid då alla barn såg ut som små vuxna.
På utställningen hänger även två tavlor med samma motiv intill varandra, Carls och Karins respektive målning av en fransk kvinna iett grönsaksland. Det är tydligt att Carl var mer traditionell i sitt måleri, medan Karin hade tagit intryck av de franska impressionisterna. Carl var nog nöjd med att inte behöva konkurrera med sin fru.
– Det kan man skönja iCarls brevväxling med sina manliga kolleger, säger Anna Holmström.
Fotnot. På söndagens vernissage medverkar Marianne Nilsson tidigare intendent på Carl Larsson-gården. Den 23 oktober håller curatorn Wanja Djanaieff föredraget ”Karin Larsson som konstnär”. Utställningen pågår till 4 mars 2012.
Carl och Karin Larsson.
