Hon dansar med snippan i fokus

Hur gör man en dansföreställning om den kanske mest laddade kroppsdelen av alla – snippan? Halmstadbördiga Lisa Nilsson har svaret.

ANNONS
LocationHalmstad||

I september har scenkonstgruppen Kroppsklubben premiär för sin nya föreställning FOF – föreställningen om fittan som vänder sig till elever i mellanstadiet.

– När vi kom på idén att fokusera vår föreställning på just den kroppsdelen tänkte vi direkt ”det här blir svårt”, och då var vi förstås tvungna att göra det, säger Lisa Nilsson i sann Pippi-anda och ler stort.

Intressant nog är det inte bara kroppsdelen utan även namnet som är laddat.

– När vi har pratat om föreställningen och kallat kroppsdelen för snippan har alla varit jättepositiva och sagt ”Vad kul, kör!” men så fort som vi i stället har sagt fittan har det blivit jättejobbigt, säger Lisa.

ANNONS

Vill avdramatisera kroppen

Målet med föreställningen är därför att avdramatisera både kroppsdelen och ordet. Därmed bygger Lisa, tillsammans med Kroppsklubbens andra konstnärliga ledare Jilda Hallin, vidare på en tradition som de startade med gruppens första föreställning LÅR som hade premiär 2017. Den vänder sig till högstadiet och har hittills spelats drygt 100 gånger.

– Vi känner att vi genom att fokusera på en kroppsdel i taget har hittat vår nisch. Kroppen är en självklarhet och samtidigt så fylld med laddningar, spänningar och problem. Men man kan också ha så roligt med kroppen. Den är humoristisk och kapabel och kan göra så mycket, säger Lisa entusiastiskt.

Dallrande lår är pinsamma

Redan med föreställningen LÅR märkte hon och Jilda att det här med kroppsdelar inte är odramatiskt.

– När vi i en scen dallrar med låren har det hänt att elever har upplevt det som så våldsamt pinsamt att de har hållit handen för ögonen på sina kompisar. Dallrande lår är så tabubelagt att många inte klarar av att se lår som dallrar ens på oss som är två unga vältränade dansare, konstaterar Lisa.

Förställningen LÅR börjar med att två bara ben sticker ut bakom ett draperi och fortsätter sedan med att sätta fokus på låren – ”en kroppsdel som sällan får vara i centrum” – genom att låta dem ha huvudrollen.

ANNONS

– Under föreställningen undersöker vi vad låren kan göra, bland annat genom att spela låtar med Ariana Grande och Zara Larsson som vi föreställer oss handlar om lår, ge låren en egen röst och göra en associationslek med olika matord som limpa och bulldeg, berättar Lisa.

Utmaning att inte vara vulgär

På frågan hur det är möjligt att, utan att det blir vulgärt, göra något liknande med snippan i en föreställning för mellanstadiet konstaterar hon att det är det som har varit en stor utmaning.

– Men föreställningen är faktiskt väldigt snäll och inte alls provocerade. Det är en föreställning vi själva skulle ha velat se när vi var i den åldern, säger hon och fortsätter:

– Även om vi vill avdramatisera en laddad kroppsdel och ett laddat ord är det ju också en dansföreställning som går att se enbart som en scenisk föreställning. Vi gestaltar de olika former som förknippas med kroppsdelen, till exempel olika blommönster, kalejdoskop, trianglar och diamantformer och gör en anatomisk resa där vi gestaltar alla kroppsdelens delar så som ägg, äggstockar, äggledare och livmoder. Vi vill förmedla kunskap och kroppsglädje.

Snippan är rumsren

Valet att låta föreställningen vända sig till mellanstadieelever gjordes utifrån en förhoppning om att förekomma en del av den laddning som kroppsdelen förknippas med högre upp i åldrarna.

ANNONS

– Tidigare har vi inte haft något givet språk för den här kroppsdelen. Men nu finns ”snippan” som har gett en hel generation ett okontroversiellt och rumsrent namn för den. Frågan är vad som händer när de växer upp och det ordet plötsligt byts ut mot ”fittan” – bland det grövsta som man kan säga, funderar Lisa och berättar att det är den tanken som hon och Jilda har lekt med när de har gett föreställningen namnet FOF – föreställningen om fittan, där ordet fittan är överkryssat i den grafiska designen.

– Vi tänker oss att någon har strukit över fittan och klottrat dit snippan i stället, säger hon.

Var i Sydkorea när coronan exploderade

Att vara frilansande dansare är inte helt enkelt i coronatider. Lisa befann sig i Sydkorea med den Stockholmsbaserade dansgruppen Zebradans, som hon tidigare har turnerat mycket med, just när pandemin exploderade där.

– Vi for hem direkt och nu är det väldigt oklart vad som händer med det projektet. Det var ett svenskt och sydkoreanskt danssamarbete som skulle ha haft premiär i Sverige i våras och sedan fortsatt i Sydkorea nu i sommar, berättar Lisa.

Även arbetet med FOF har påverkats. Dels genom att det tänkta samarbetet med målgruppen i byggandet av föreställningen har fått göras om.

ANNONS

– I stället för att arbeta tillsammans med hela skolklasser har vi fått tänka om och i stället bolla med bekantas barn som är i åldersgruppen, säger Lisa.

Dansar gärna i Halmstad

Dessutom är färre föreställningar av LÅR och FOF inbokade till hösten än vad som hade varit normalt.

– Allt är väldigt ovisst just nu. Skolorna ligger lågt med att boka in något. Vi kommer ha några föreställningar av FOF i Malmö i september och därefter några i Mölndal. Sedan är det öppet förutom att vi kommer vara med på några säljdagar. Vi har tidigare spelat flera föreställningar av LÅR i Halmstad och skulle gärna komma tillbaka, både med LÅR och med FOF, säger Lisa.

Hon är egentligen inte så ekonomiskt oroad för egen del och säger att hon vet att hon kan leva på väldigt lite pengar, utan oroar sig mer för hur det ska gå för alla kulturverksamheter om krisen fortsätter.

– Vi har sökt krisstöd men det är inte helt enkelt för ideella föreningar som Kroppsklubben. Vi kan inte korttidspermittera oss själva som aktiebolag kan.

Har hittat sin nisch

Att försörja sig som dansare är, enligt Lisa, väldigt svårt också i vanliga tider även om hon hittills har klarat sig bra.

– Det är inte svårt att hitta saker att göra men det kluriga är att få betalt och prioritera och hitta sin nisch.

ANNONS

För hennes del har den nischen blivit att arbeta med föreställningar för barn och unga och att fokusera på kroppen.

– Jag har alltid varit väldigt kroppsorienterad. Hos mig hänger kroppen och sinnet väldigt starkt ihop. Om jag är glad eller mår dåligt känns det i hela kroppen.

Dansat har Lisa gjort hela livet och hon satte redan som liten upp shower för familj och släkt men egentligen är det inte förrän på Sturegymnasiet som hon verkligen började träna dans.

– Innan dess höll jag på med gymnastik i Halmstad frigymnaster. Jag kommer från en estetiskt intresserad familj men dansen är min egen. Den blev för mig den optimala mötespunkten mellan idrott och estetik.

Lisa Nilsson.
Lisa Nilsson. Bild: Johan Persson

Lisa Nilsson

Ålder: 28 år.

Bor: I Malmö, uppväxt på väster i Halmstad.

Familj: Stor.

Gör: Dansare, koreograf och konstnärlig ledare (tillsammans med Jilda Hallin) för scenkonstgruppen Kroppsklubben.

Dansutbildning: Tre år på Sturegymnasiets estetiska program med inriktning dans, ett år på Copenhagen Contemporary Dance School i Köpenhamn, ett år på Balettakademien i Stockholm och tre år på Dans och Cirkushögskolan i Stockholm (numera Stockholms konstnärliga högskola).

Favoritpryl: ”Min yogamatta.”

Det bästa med Halmstad: ”Att Halmstad har en så stark kulturscen och kulturskola för barn och unga har betytt mycket för mig.”

ANNONS