Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Tousin Michael Chiza, ”Tusse” kom på plats 14. Bild: Peter Dejong
Tousin Michael Chiza, ”Tusse” kom på plats 14. Bild: Peter Dejong

Johan Hammerby: Finalen blev precis så spännande som man kunde hoppas

Så blev det till slut ett Eurovision Song Contest – och vilken tävling det blev.

Finalen blev precis så spännande som vi hade hoppats på i förväg, där ett 10-15-tal låtar var på förhand med och fightades om de högsta placeringarna. Vi fick en väldigt varierad repertoar, med genrer från fransk chanson, finsk metal, ukrainsk flöjt-techno och amerikansk rap.

En del nummer kändes som ett steg tillbaka några år, med mer hud än kvalitet. Men många låtar hade också viktiga budskap som inte kändes påklistrade utan bara äkta. Framförallt var det kvinnornas kamp som fördes fram i toner, men även psykisk ohälsa och näthat togs upp till toner av fjättrade änglakörer och dansande långfingrar. Bara i Eurovision mina vänner, bara i Eurovision…

Till slut var det dock rocken som segrade, 15 år efter Lordi. Dock var det inte finnarna som försvarade genren, även om de gjorde ett bra försök, utan italienska Måneskin. De hade en helt okej låt. Inte min favorit, men långt ifrån andra sämre vinnare som vi har sett genom åren. Men framförallt känns det som en seger som landet har samlat ihop till det senaste decenniet. Italien har ständigt levererat bra hits, och även ifall man kanske hade mer vinnarvärdiga bidrag exempelvis 2015, 17, 18 och 19 så känns det som att det var dags nu.

Hela 16 länder fick högsta betyg – men tyvärr var inte Sverige ett av dessa

Även om tittarnas poäng var överväldigande på italienarnas sida, så var jurygrupperna desto mer ovissa. Även om Frankrike och Schweiz gjorde ett litet ryck så var det ändå omöjligt att sia om hur det skulle gå. Tolvpoängana hade visst skaffat vaccinintyg och flög över gränserna fram och tillbaka. Hela 16 länder fick högsta betyg – men tyvärr var inte Sverige ett av dessa.

Tusse gjorde sin bästa insats i år, med ett sjukt snyggt nummer som lyfte sig över både Melodifestivalen och tisdagens semi. Så ingen skugga ska falla över honom – Europa var inte så pepp på hans låt.

Läs mer: Johan Hammerby: En ovanligt oviss final när Eurovision är som bäst

Resultatet känns tråkigt, då det är det sämsta svenska resultatet på över tio år. Men det känns ändå inte så dåligt, med tanke på att det var så många bra låtar med och slogs om det och att det på nåt sätt känns helt okej ändå. Det kunde ju ha gått sämre. Som för Storbritannien.

Det var kvällens jobbigaste ögonblick – när James Newman först fick 0 poäng av juryn – för att sedan bli lika nollad av tv-tittarna. Men lika fint var det sedan när alla i greenroom ställdes sig upp för att hylla honom – precis så härligt som Eurovision ska vara. Men nollorna var inte slut där. Fyra länder blev utan publikpoäng – samtliga var direktkvalificerade till finalen. Problemen med dessa bidrag var inte att de var direkt dåliga – utan bara totalt anonyma. Vem skulle rösta på dessa, vem hade dem som sin favorit? Ingen, blev det tydliga svaret.

Men lika roligt var det också att de två i toppen också var direktkvalificerade låtar. Det är viktigt för tävlingen att det går bra för sådana länder också, och förhoppningsvis en spark i baken på de andra i Big 5 att skärpa sig. Vill man så går det, och det kan leda till seger och en Eurovison-vecka i Italien i maj 2022.

Dit ser vi fram nu, förhoppningsvis med fullsatta läktare, utan munskydd och handsprit – men med samma värme och ovissa tävling som vi bjöds i år.