"Inspiration, skapande och delande". Med de tre orden beskriver Agnès Varda själv sin inställning till sitt arbete i sin sista film, "Varda av Agnès". Den går upp på svenska biografer den 5 april och är ett slags bokslut över filmskaparens karriär, som tog sin början 1954 med regidebuten "La Pointe Courte", som utspelas i en liten fransk fiskeby.
Nya vågen-pionjär
På 1960-talet deltog hon i den upproriska franska nya vågen med filmer som "Min lycka" och "Cléo från 5 till 7", som nominerades till Guldpalmen vid filmfestivalen i Cannes 1962 och innebar ett stort genombrott.
Varda tillhörde den franska intellektuella vänstern och den gruppering filmskapare som kallas Rive Gauche. Hon var också en aktiv feminist men valde ofta att skildra sina budskap med en filmiskt lättillgänglig ton. Syftet var att nå fram till publiken.
- Man gör inte film för sig själv, man gör film för att visa den, säger hon i "Varda av Agnès".
Under hela sin karriär varvade Varda lång- och kortfilm, samt dokumentärer. På 1990-talet regisserade hon bland annat "L'Univers de Jacques Demy", baserade på maken och kollegan Jacques Demys liv.
Oscarsnominerades
På senare tid nådde hon stora framgångar med just dokumentärerna, som den självbiografiska "Agnès stränder" (2008) och den Oscarsnominerade "Faces, places" (2017).
I den senare åker hon, 88 år gammal, runt på den franska landsbygden tillsammans med gatukonstnären JR, 33, och skapar gigantisk konst i bokstavlig bemärkelse. Duon möter lantbrukare, servitriser, fabriksarbetare, som alla genast blir jätteintressanta för att Varda, med sin tvåfärgade page och öppna blick, lockar fram lekfullhet och oväntad poesi i alla hon möter.
2018 tilldelades Varda, som första kvinna, en heders-Oscar för sin gärning inom filmen. Hon var även hedersdoktor vid den konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet.
Agnès Varda dog efter att ha drabbats av bröstcancer och lämnar efter sig barnen Mathieu Demy och Rosalie Varda.
Fakta: Agnès Varda
Född: 1928 i Bryssel.
Familj: Var gift med regissören och författaren Jacques Demy i 30 år och hade två barn.
Speciellt kännetecken: Tvåfärgad skålformad frisyr.
Filmer i urval: "Cléo från 5 till 7" (1962), "Vagabond" (1985), "Faces, places" (2017).
Utmärkelser: Tilldelades Guldlejonet i Venedig 1985 och fick en heders-Oscar 2018.
