Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Artisten David Bowie återkommer flera gånger i "Why are we creative", där han blir intervjuad av Hermann Vaske om sin kreativa förmåga. Pressbild.

Filmrecension: Småkul mastodontenkät

Är kreativitet en gåva från Gud eller kanske ett resultat av barndomstrauman? Det beror på vem man frågar och filmaren Hermann Vaske har frågat nästan alla.

Hermann Vaske började efter sina universitetsstudier 1995 jobba på en reklambyrå. Det var i mötet med chefen där som han började fundera över kreativitet. Varför är vi kreativa egentligen? I möten med olika kända människor har han utforskat frågan, sedan dess. Imponerande nog har han träffat i stort sett alla som har varit kändisar de senaste 30 åren. Dalai Lama, Angelina Jolie, David Bowie och Marina Abramović. Och så vidare. Alla får svara på frågan "varför är du kreativ" framför Vaskes kamera. Svaren blir allt från intressanta till banala.

Regissören Quentin Tarantino säger att hans kreativitet är en gåva från Gud. Författaren George RR Martin säger att hans kreativitet bara har funnits där. "Det skrämmande är att jag inte vet varifrån det kommer men jag är rädd för att det plötsligt ska ta slut, tystna".

Kreativitet som politisk kraft, sexualiteten som verktyg för kreativitet och hur lekfullhet är en nödvändig komponent diskuteras genom kortfattade intervjuklipp, mestadels utförda genom klassisk "talking head"-metod. Ibland står Hermann Vaske så nära med sin kamera att han nästan filmar intervjupersonen rakt upp i näsborrarna med fokus någonstans i bakgrunden.

Som projekt är alltihop aningen oklart – är hans drivkraft egentligen mest bara att få snicksnacka lite med superkändisar undrar man efter ett tag när en fördjupning av frågeställningen hade varit önskvärd.

Hur kreativt är det att ägna 30 år av sitt liv till att resa världen runt och fråga folk om varför de är kreativa? Tja, som filosofen Slavoj Zizek själv konstaterar i filmen så kan nästan vem som helst vara en "kreativ idéspruta". Men det verkligt kreativa är att kunna ta hand om sina idéer, sortera dem och förverkliga dem. Han tar Kafka som exempel, och påpekar att författaren i grunden var en mycket ordentlig revisor.

Hermann Vaskes livsprojekt är ingen stor konstnärlig bedrift. Snarare en småkul maratonenkät som blir mer av ett tidsdokument än något annat. Men han drar det i alla fall i land.