Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Regissören Henrik Georgsson hoppas att alla som älskar Stieg Larssons deckare ska se filmen "Mannen som lekte med elden". "Det vore också kul om alla som är för unga för att minnas 90-talet passade på och lärde sig om Sveriges nutidshistoria".

Deckarkungens kamp mot högerextremister

Lisbeth Salander i all ära. Merparten av sitt liv ägnade Stieg Larsson åt kampen mot högerextrema krafter, vilket skildras i en ny dokumentär.

Tricket var att stå kvar på parkeringen. En efter en kom de högerextrema deltagarna ut från mötet eller konserten. I skydd av mörkret kunde Stieg Larsson fotografera dem och föra protokoll över vem som snackade med vem. Långsamt och metodiskt bedrev han sin kartläggning, från 1970-talet fram till sin död 2004, då han också hunnit grunda den antirasistiska tidskriften Expo.

I dokumentären "Mannen som lekte med elden", som får biopremiär på fredag, snålas det inte på spänningsladdade iscensättningar av vad Stieg Larsson egentligen höll på med innan han blev känd över världen för sina historier om män som hatar kvinnor.

Följde SD

Inte minst Sverigedemokraterna, med rötter i Bevara Sverige svenskt-rörelsen följde han noga. Tillsammans med Mikael Ekman skrev han 2001 boken "Sverigedemokraterna".

- Det är också det som gör den här berättelsen så relevant, speciellt nu med talmansvalet och regeringsbildning. Man skulle ju önska att alla som sitter i riksdagen ser filmen och funderar ett varv till över vad det här är för ett parti. Parallellt med det skapar vi också en berättelse om Sverige under 1980- och 90-talen, som jag hoppas att unga personer som inte var med då ska se, säger regissören Henrik Georgsson ("Bron", "Våra vänners liv").

Filmen skildrar också Larssons enorma arbetskapacitet, på gott och ont. Före detta Expo-kollegor berättar i filmen om hur de kom på kant med honom när han inte kunde förstå att de inte längre orkade jobba dygnet runt och under dödshot.

- Han hade inga gränser. Men det funkar inte i längden, inte ens för honom. Det är tragiskt att han i stort sett jobbar ihjäl sig.

"Hade varit jätterik"

Det går förstås inte att göra en film om Stieg Larsson utan att inkludera "Millennium". En sak som blir tydlig är att böckernas till synes sensationella innehåll är förankrat delvis i verkligheten.

- Han var en faktamänniska, en driven researcher i grunden och hade en enorm kunskap om samhällsfrågor som han får med sig in i böckerna.

TT: Vad tror du att Stieg Larsson hade gjort nu om han inte hade dött?

- Han hade varit jätterik nu. Men jag har svårt att tro att han skulle ha dragit sig tillbaka och legat vid en pool. Han hade säkert jobbat med Expo och dragit nytta av sin position som framgångsrik författare för att prata om det som han tyckte var viktigast. Dagens situation med högerextrema krafter på frammarsch överallt i Europa hade inte förvånat honom men det hade gjort honom mycket bekymrad.