Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Chief blandar in vemod i skäggrocken

Världens flanellskjortor vädrar morgonluft igen. Efter Fleet Foxes och Midlake kommer nu Chief, ännu ett band som låter vacker stämsång bilda ryggrad i sin musik. Fast där de andra dränker sin musik i kalifornisk sol, blandar Chief in en dos brittisk 90-talsvemod i mixen.

Chief bjuder på klassisk radiorock där Crosby, Stills & Nash och andra västkustikoner från 60- och 70-talet flitigt droppas som influens. Men inspirationen är relativt nyfunnen, i alla fall enligt bandets frontman, sångaren och gitarristen Evan Koga.

- Neil Youngs låtar är fantastiska. Enkla, men ändå kraftfulla. Jag vet inte hur det kom sig att jag upptäckte de här banden, men det känns som att man får ta del av den musikaliska historien när man lyssnar på dem, säger han på telefon från New York.

Men det som slår en med kvartetten, är hur lite de egentligen låter som sina kaliforniska inspirationskällor på det kommande albumet "Modern Rituals" som släpps den 22 september.

Brittisk fabriksstad

Visst, stämsången och det kaliforniska solskenet finns där. Men i själva verket har de lyckats fånga något annat också, som är mycket bittrare och gråare. Mindre countryskägg och mer brittisk fabriksstad om man säger så.

- Jag spelade i en del band i högstadiet, men de lät lite punkigare. Det jag var inspirerad av då, var sådant som spelades mycket under den tiden, som Nirvana och Smashing Pumpkins, säger Evan Koga.

Och hemma var det andra tongångar som gällde.

- Mina föräldrar var mer inspirerade av klassisk musik. Min mamma är violinist och lär även ut violin. Hon lärde mig att spela men jag tyckte inte om det. Det är ett frustrerande instrument. Men det har definitivt format mig som musiker. Det inspirerade mig att börja spela senare, säger han.

Oglamouröst

Under året har Chief turnerat rätt rejält och har ett flertal turer i både USA och Europa inplanerade för hösten. Men det är ingen glamourös tillvaro.

- Det har varit tufft eftersom vi gör allt det här på en väldigt liten budget. Vi kör själva och vi har ingen turnéledare. Ofta vet vi inget om landet vi kör runt i, eller exakt var vi är. Det är lätt hänt att man hamnar i gräl med bandkompisarna. Vi är alla lite hetsiga, det finns ingen diplomat i bandet, säger Evan Koga med ett leende.

Med de kringkuskande erfarenheterna i bagaget är det kanske inte konstigt att bandets andra gitarrist och sångare Danny Fujikawa förknippar skivan med resor:

- Jag ser alltid mig själv körandes nerför Pacific Highway när jag hör den, har han sagt.

Bandkamraten Evan Koga håller med.

- Det känns som att den funkar bra till att titta ut på landskap eller från ett plan.