Det var HP:s dåvarande kulturchef Rune Gunnarsson som grundade Bokens dag (som det hette i början). Han var inspirerad av tidningen Arbetet i Malmö som hade ett liknande arrangemang, och kunde därför på hösten 1950 presentera författargästerna Elsa Grave, Ernst Wigforss, Per Erik Rundquist, Ragnar Svanström och – den tidigare nämnda – Astrid Lindgren.
–De höll till på dåvarande biografen Palladium och därför ställdes en matinévisning med Åsa-Nisse in, vilket orsakade en viss upprördhet, berättar Marianne Holm, i dag politisk redaktör på HP.
Bokens dag var därmed etablerad och blev snart en ljuspunkt, en blinkande fyr i höstmörkret för bokläsare i Sydhalland. HP var – förutom Arbetet – länge unikt i Sverige med arrangemanget som växlade mellan olika lokaler i Halmstad och Laholm, och lockade till sig många stora författare.
1961 döptes bokfesten om till Litterärt gästabud och 12 år senare ”hittade man hem” och fick en fast bas på Restaurang Tylöhus.
–Det var trevligt och avslappnat. Det fick plats upp emot 500 besökare som satt vid dukade bord med mat och dryck, och sedan var det dags för författarna, säger Marianne Holm.
Hon började själv besöka gästabudet i mitten av 1980-talet.
–En av de första gångerna, 1986, hade jag skådespelaren Erland Josephson till bordet. Jag var fruktansvärt nervös men han var väldigt trevlig och intresserad av vem jag var.
Marianne blev kulturchef på HP 1990 och tog samma år över evenemanget efter att Rune Gunnarsson, med ålderns rätt, hade stigit åt sidan.
Marianne kan berätta om många roliga och spännande kvällar, men också om små misstag i nervositetens namn. En gång råkade hon glömma bort ett namn – Björn Hellbergs – när hon presenterade de medverkande, och en annan gång la hon till ett ”von” mellan för- och efternamn på en författare från Halmstad.
–Det blev Joachim von Israel, ett namn som nästan förde tankarna till Kalle Ankas snåle farbror, säger Marianne.
Genom åren mötte hon många gäster som var rejält uppjagade inför att möta publiken
–Vissa författare var bra på det, andra var det inte och många var skärrade inför framträdandet. Jag fick vara såväl värdinna som mamma och psykolog.
Mest orolig var, överraskande nog, den som borde ha haft den största scenvanan: teater- och filmveteranen Annalisa Ericson (1913-2011). 1998 hade skådespelerskan givit ut sina memoarer och besökte Tylösand – men hon ville inte vara där.
–Hon kände sig nog obekväm bland alla författarna och vägrade vara med. ”Jag åker hem”, sa hon och jag fick ägna hela pausen åt att övertala henne. Vi bläddrade i hennes memoarer och jag sa att ”det där är roligt” och ”det där kan du läsa”.
Det var katastrofläge men allt förändrades när Annalisa Ericson väl kom upp på scenen.
–Plötsligt var hon den erfarna skådespelerskan och primadonnan, det var helt lysande.
Marianne fortsatte i tio år att hålla det litterära gästabudet, till och med 2001 när hon blev redaktionschef på HP.
Det blev paus ett år men 2002 var det dags igen, med den nya kulturchefen Karin Holm som döpte om arrangemanget och flyttade till en annan lokal:
Det blev En kväll för boken på Halmstads teater.
–Jag ville ha en enklare form och billigare biljetter, så att fler kunde komma, säger Karin som oroade sig rejält inför den första bokkvällen i november 2002.
–Jag undrade om det skulle komma tillräckligt med publik, och det blev ännu rörigare av att en av gästerna, Beate Grimsrud, hade med sig ett norskt tv-team. De gjorde en dokumentär om författaren och intervjuade mig mitt i de värsta förberedelserna.
Nypremiären blev dock lyckad och En kväll för boken fann snabbt en stor publik.
–Roland Andréasson var omtyckt konferencier de första åren, och när han valde att sluta tog Susanna Hillbom över. Hon satte sin helt egna prägel på evenemanget och fick publiken att stämma upp i allsång.
Vilken författare har du det starkaste minnet av?
–Det är nog kocken Werner Vögeli 2004. Han började med att berätta om sin första kastrull i barndomen och pratade sedan detaljerat om sina jobb, år efter år. När han hade hunnit till 1950-talet måste konferencieren avbryta honom. Men det var roligt, jag har många fina minnen från åren på teatern.
Karin började förra året arbeta på Göteborgs-Posten och samma höst flyttade HP redaktionen från Söder till Tullkammarhuset – och det fanns ingen tid för någon bokkväll.
Men i morgon gör En kväll för boken comeback, en show som tydligen är lika slitstark som en litterär klassiker.
Varför?
–Det finns ett stort litteraturintresse och här kommer författare och berättar om sina senaste böcker, i ett lagom långt framträdande. Dessutom är det socialt, det är kul att träffa andra i publiken och författare, vars böcker man har läst, säger Karin Holm och Marianne Holm – som i morgon är konferencier på teatern – tillägger:
–Det här har blivit så stort och det är många tidningar som har kopierat vårt koncept. Jag tror att det beror på mötet mellan läsare och författare, att alla är på samma plats samtidigt. Det uppstår en varm gemenskap.
Fotnot. Vid En kväll för boken delas även Hallandspostens kulturstipendium ut, sedan 1981.
Evenemanget hette Bokens dag 1950–1960 och Litterärt gästabud 1961–2000. Sedan 2002 är namnet En kväll för boken.
Genom åren har arrangemanget hållit till i flera lokaler, bland annat biografen Palladium, Läroverkets aula, Stadsbiblioteket, Medborgarhuset i Laholm, Stadshotellet i Laholm, Norre Kavaljeren, Grand hotell, Restaurang Tylöhus och Halmstads teater.
Bland de cirka 350 författare som besökt Sydhalland kan vi nämna – i kronologisk ordning, Stig Dagerman, Prins Wilhelm, Alice Lyttkens, Pär Rådström, Bo Widerberg, Birgitta Stenberg, Artur Lundkvist, Werner Aspenström, Per Olov Enquist, Anna Wahlgren, Maria-Pia Boethius, Lasse Åberg, Kristina Lugn, Alice Babs Sjöholm, Jonas Gardell, Henning Mankell, Kerstin Thorvall, Elisabeth Åsbrink, Jan Guillou, Ann Heberlein, Liza Marklund och Björn Ranelid.
I morgon kväll heter gästerna Joakim Zander, Maja Hagerman, Carl-Johan Vallgren, Cilla Naumann och Mark Levengood.
