Siegfried Drakdödare hälsar oss välkomna när bilen rullar in på uppfarten, fem minuter från Danderyds centrum. Han skäller glatt, skuttar upp och ner på gräs som snart blir grönt, under kvistar med knoppar som snart slår ut.
En kilometer härifrån bor Ebba Schröder, kriminalkommissarie och huvudperson i Carin Bartosch Edströms deckare.
Författaren bjuder in för att prata om sin senaste och andra roman ”Kassandra”. Kardemummabullar och en överdimensionerad kanna kaffe står framför oss.
– Ebba är hjältinnan. Hon är ensamstående och änka med två nästan vuxna barn. Jag ville framhäva medelålderskvinnan. Det är sällan man gör det. Det är ofta försupna gubbar eller smarta journalister. Ebba är bildad, spelar piano, är intresserad av klassisk musik och kultur. Kultur är närvarande i mina böcker. Det är mitt liv, säger Carin Bartosch Edström.
Det kulturella intresset är något villans inredning vittnar om. Färgerna är många och starka på köksluckor, kuddar och persiska mattor.
I vardagsrummet står en flygel och bakom sträcker sig bokryggarna upp till taket. Virginia Woolf, Sex & the City, Hasse & Tage, Schubert. Hemmet rymmer fin- och fulkulturens hela spektrum.
Carin Bartosch Edström växte upp i Rom, där pappan jobbade som arkeolog, och flyttade till Lund vid 13 års ålder. Att hon skulle studera vidare sågs som självklart, menar författaren, men hon var inte intresserad av en utstakad väg.
– Jag var oseriös i stället. Min uppväxt var speciell och präglade mig på många sätt. På skolan i Rom sprang forskare omkring och studerade latinska skrifter, och när jag var sex år talade jag fyra språk. Men jag är inte intresserad av den jag-fixerade litteraturen, där man ska göra upp med någonting. Jag plockar av mig själv på ett indirekt sätt.
Från sina yngre år minns Carin Bartosch Edström utskrivna kollegieblock med alla möjliga berättelser, ofta med hjältinnor lika henne själv.
Hon pratar varmt om sitt intresse för leken, att vrida och vända och få tolka som man vill. I böckerna blandas det strikta med fantasin. Det finns ett engagemang i vår gemensamma världshistoria, bildning och skapandet av ett referensbibliotek.
Författarinnan kallar sig själv för en ”o-typisk” deckarförfattare i både form och handling.
– Jag skriver inte effektiva tvåordsmeningar som många andra. Det är inte Jens Lapidus. Jag är romantiker och står för det. Jag gillar bisatser och lärde mig tidigt tyska, ett språk fullt av staplingar av ord och långa meningar. Det har rykte om sig att vara träigt och fyrkantigt, men det är passionerat. Jag är nog den enda som säger det, skrattar hon och fortsätter:
– I den typiska deckaren handlar det ofta om maffian, prostitution, trafficking. Det är svåra, tunga problem naturligtvis men jag vill inte och kan inte skriva om det. Jag är ingen journalist. Jag tycker det är kul att leka med bildning. Vi pratar ogärna om det i Sverige, det anses för nobelt. Jag förankrar gärna mina berättelser i myter.
Vad fascinerar med myterna?
– Vi bär på dem. De finns i alla böcker, konstverk och någonstans blir man en del av historien genom att använda dem. Jag är ett världsfan. Det är viktigt och givande att få bildning från flera kulturer, traditioner och religioner. Allt samlas till en värdefull skatt.
Vad som driver henne framåt i författarskapet är karaktärerna och den kittlande känslan av att leva alternativa liv.
– Det är ett slags vampyrism. Jag tar över dem och driver dem, lider och gläds med dem. Jag tar drag från folk i närheten och familjen och går in i varje människa. Det är min drivkraft.
Fler böcker är planerade. Carin Bartosch Edström ”har inget stort sömnbehov” utan sover fyra timmar per natt och skriver hellre. Att sakta ner tempot kommer inte med åldern.
– Att jobba är det bästa jag vet. Om jag kunde så skulle jag skriva jämt. Sen finns ju mina barn, som jag älskar mer, och så måste jag ju städa när det kommer journalister och lite sånt …
– Det är det där med rastlösheten. Det finns så mycket jag tycker är kul. Men jag är ju bara 48 år. Det är ju ingenting, eller hur?
Gynnsam bakgrund. ”När man skriver musik jobbar man mycket med fantasin. Att skriva böcker är inte så långt ifrån. Jag har skrivit opera, där man jobbat med dramatik och formen. Det har underlättat mycket” säger Carin Bartosch Edström. Bild: Kent Hallgren
Född: 1965.
Uppväxt: I Rom och Lund.
Bor: Danderyd, Stockholm.
Bakgrund: Tonsättare, där hon bland annat har skrivit barnoperan ”Guldringen” utifrån Wagners ”Nibelungens ring”. Har även regisserat opera och varit orkesterchef för Musica Vitae i Växjö. Översätter inom två vitt skilda fält: italiensk barockopera samt Kalle Anka. Debuterade som författare 2011 med Furioso.
Familj: Gift med läkaren Gabriel, barnen Isabella, 10 år, Samuel, 13, bonusbarnet Simon, 18, och hunden Siegfried ”Sigge” Drakdödaren, som fått namnet efter en karaktär i operan Guldringen.
Aktuell: Med uppföljaren ”Kassandra”. I den firar läkaren Alexander Seher sin nyvunna doktorstitel i psykiatri men rykten vittnar om fusk. På disputationsfesten läses en dikt upp och innan kvällen är slut har ett mord begåtts.
