Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

David Lagercrantz har skrivit den fjärde och fristående fortsättningen till Millenniumtrilogin.

Ett boksläpp som slår rekord – i hysteri

I dag kommer fjärde delen i Millenniumserien ut och det här utrymmet skulle egentligen ha fyllts av en recension.

Det som inte dödar oss, David Lagercrantz och Norstedts kamikazeprojekt – fortsättningen på Stieg Larssons trilogi om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist – har redan givit upphov till otaliga artiklar sedan det blev känt att det skulle komma en ny bok i serien. Och nu har den alltså släppts.

I normala fall skickar förlagen ut recensionsexemplar i god tid före utgivningsdag så att de tidningar som vill kan publicera en så kallad förstadagsrecension.

När jag beställde boken från Norstedts i mitten av juli kändes det som om jag var sent ute.

I slutet av månaden började jag kolla lite noggrannare i brevlådan. För ett par veckor sedan mejlade jag förlaget och frågade när boken kunde tänkas landa i lådan. Beskedet jag fick var att den inte skickas förrän dagen innan den kommer ut, och det är lika för alla recensenter. Därefter är det fri publicering – och den som läser fortast vinner.

Det är svårt att inte skratta åt den här orimligt upphaussade utgivningen. När manuset skulle gå till översättare världen över levererades det med bud eftersom det inte fick skickas digitalt.

Jag kan nästan se framför mig hur livvakter bevakar den dyrbara manusbunten och hur den i skydd av mörkret i en gränd lämnas över under stort hemlighetsmakeri.

Det handlar om en deckare. Det är inte ritningen till nästa tekniska pryl som ska revolutionera världen, eller förstöra den, det är inte resultatet av den samlade forskningen kring cancer eller aids.

Det är en bok i underhållningsgenren.

Om det inte vore för att jag redan avtalat med tidningen att jag ska läsa och skriva om boken skulle jag ha väntat tills all uppståndelse blåst över. Jag vill inte delta i kapplöpningen, vill inte bli en del i den här hysterin.

När jag först läste om den kommande boken var jag inte speciellt nyfiken på om David Lagercrantz skulle lyckas ge fortsatt liv åt Salander och Blomkvist. Och hade ingen åsikt om det var rätt eller fel att försöka.

Jag var en av dem som struntade i att läsa Män som hatar kvinnor när den var ny, mest för att jag inte gillar att följa strömmen (vilket gör att jag missar en del). Men hur gärna jag än skulle vilja se åt ett annat håll går det inte.

Det som inte dödar oss har blivit till en större grej än en bokutgivning, det har blivit en världsomspännande nyhet. Och nu när jag har läst de tidigare böckerna i Millenniumserien börjar jag förstå haussen – och känna viss nyfikenhet.

Så jag drar mig undan från världen några dagar och återkommer när jag läst klart Det som inte dödar oss.