Allt möjligt blev omöjligt

ANNONS
|

Norrmannen Jan Kjærstad är en stor författare, som mestadels också skriver stora böcker. Efter all berömmelse och mängden litterära priser han erhållit är detta vad som förväntas av honom – relativt feta romaner, en viss gigantism i själva anslaget, breda fresker, roliga idéer, en prosa med stor bensinåtgång.

Av en trollkarl med Las Vegas i blick förväntar man sig inte ett enkelt korttrick i gränden bakom en liten källarklubb. Kjærstad är romanernas motsvarighet till Phil Spector och hans klassiska inspelningar; man får intrycket att de skapats i en jättelik hangar, med tre trummisar, femton tamburiner och minst sju körer.

Kanske är detta bara ett resultat av den så kallade W-potensen; den som drabbar – eller välsignar, det är lite osäkert – den femtonårige Odd Marius Walaker,

ANNONS

huvudpersonen i Kjærstads nya nu till svenska översatta roman ”Jag är bröderna Walker”.

Efter en smärre olycka vid cykelkörning är det som unge Odd fått en knäpp, som om en i universum undangömd strömbrytare slagits på, och han drabbas av en kraft, ett slags oövervinnelighet; åtminstone upplever han det så, även då han i realiteten förlorar.

Eller blir han åtminstone en seende. Speciellt ser han grannkvinnans kropp, och förvandlas av denna vidunderliga vision till ett onanerande vrak.

Andra mer prosaiskt inställda skulle kanske mena att han helt enkelt lider av en ovanligt storslagen och efterhängsen pubertet. En dylik hädelse bör avvisas med kraft.

Odd blir på ett märkligt sätt dubbel, han blir bröderna Walker, två sorters jag som ömsom servar, ömsom förvirrar varann; en existentiell dubbelagent bland andra dubbelagenter, exempelvis Elvis Costello och Bob Dylan, de storheter från vilka han hämtar kraft, och kanske visdom.

Och är inte den 30-åriga konstnären Gudrun som han regelbundet umgås med, gömmer sig hos, också en dubbelagent? Fast den dubbelheten visar sig mer mörk än ljus.

Allt detta pågår 1983–1984 och iakttas från en position åtskilliga år in i framtiden, av en Odd som blivit stor politiker och makthavare, som glömt eller utvecklat W-potensen till charm och maktfull manipulation.

ANNONS

Men då står det Norge han leder inför en politisk katastrof. Naken och desperat försöker den åldrade storpolitikern Odd Marius Walaker minnas den själsliga storheten hos sin förflutna femton-sextonåriga skugga, han som var bröderna Walker, och hämta inspiration därifrån.

Just denna konstruktion känns lite, ja, konstruerad. Det brukar höra till svagheterna hos såväl Kjærstad som Phil Spector; de tar till en eller två tamburiner för mycket.

Men denna lilla anmärkning bör inte alls avhålla er från att läsa ”Jag var bröderna Walker”, som trots allt mest består av en fantastisk tonårsskildring, med en vital trängsel av situationer, människor, relationer, iakttagelser, allt skildrad med humor och en viss sorgsenhet. Det är där W-potensen visar sig.

Någonstans här finns också en melankoli vid tanken på allt som varit möjligt, men blev omöjligt.

ANNONS