Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Författaren David Lagercrantz och manuset till den femte delen av "Millennium"-serien: "Mannen som sökte sin skugga", uppföljaren till "Det som inte dödar oss".

"Är svårt att säga att jag förstörde någonting"

Stieg Larssons skugga hänger inte längre lika tungt över David Lagercrantz. Han känner sig säkrare och har i den nya boken, "Mannen som sökte sin skugga", vågat ta sig större friheter.

Lisbeth Salander sitter i fängelse och avtjänar ett straff för egenmäktigt förfarande. Hon försöker hålla sig undan men det är svårt när hon varje kväll hör hur den ökända brottslingen Benito, som håller fängelset i ett järngrepp, misshandlar den unga kvinnan Faria i cellen bredvid. Som vanligt använder sig Lisbeth av sina osedvanliga hacker- och kampsportskunskaper i ett försök att skipa rättvisa.

- Det hände något när jag insåg att jag kunde placera Lisbeth Salander på kåken. Hon kom till liv, säger David Lagercrantz, som vågat ta ut svängarna mer i den femte boken i "Millennium"-serien: "Mannen som sökte sin skugga", uppföljaren till "Det som inte dödar oss".

- Då var jag så skräckslagen för Lisbeth Salander. Tänk om jag inte gör henne rättvisa? Men nu hade jag henne mer i mitt blodomlopp, säger han.

Lugnet före stormen

En dag i slutet av juni sitter David Lagercrantz i en fåtölj på Norstedts, drygt två månader före bokutgivningen, och verkar förvånansvärt lugn och nöjd. När den första fortsättningen av Stieg Larssons trilogi gavs ut var stämningen diametralt annorlunda. I intervjuer verkade David Lagercrantz stressnivå skjuta i taket och han talade högt och tydligt om vilket passionsprojekt det var och att det inte alls handlade om pengar.

- Det är helt annorlunda nu; vänligare, välvilligare. Det är ju så uppenbart att Stieg Larssons författarskap mådde bra av det här. Hans böcker har hittat nya läsare och det har satts ljus på hans gärning, och politiska engagemang, säger han.

Strukit mycket

Handlingen i "Mannen som sökte sin skugga" kretsar kring hedersproblematik, kvinnomisshandel, extrema begåvningar samt arv och miljö. Prosan är rappare, mer koncentrerad. Kvantitetskomplexen från förra gången, att inte lyckas skriva en lika tegelstenstjock bok som Stieg Larsson, har släppt. Nu har David Lagercrantz vågat stryka mer och en del psykologiska fördjupningar har fått ryka till förmån för bladvändarkänsla. Men samtidigt gnager en oro över att han kanske har tagit bort för mycket.

- Jag har helt övertygad om att det är en bättre bok. Det är vässad på ett helt annat sätt, men det är klart att jag ibland nojar för att jag har gått för långt och gjort den för ytlig på vissa ställen. Det finns ju en inneboende konflikt mellan fart och fördjupning.

Tillbaka i stan

I början av augusti börjar den hetsiga "Millennium"-cirkusen göra sig påmind. David Lagercrantz är tillbaka i sin stora vindsvåning på Söder i Stockholm efter sommarledigheten med familjen ute i den finska skärgården. Mejlkorgen och telefonen svämmar över med intervjuförfrågningar från hela världen och stressen börjar kännas i kroppen. Men i år blir det lugnare övertygar han sig själv. "Även det mest onormala normaliseras, på gott och ont". Nu vill han försöka rikta in de kommande intervjuerna på två saker: Hotet mot journalistiken och nidbilden av Sverige.

- Vi behöver hjältar som Mikael Blomqvist, säger han och avslöjar att journalistiken kommer att spela en större roll i den sista och sjätte boken som han redan har börjat skriva på.

Framtida självbiografi

Trycket på att skriva fler "Millennium"-böcker är "vansinnigt" och David Lagercrantz hoppas att han kan stålsätta sig så att den sjätte boken verkligen blir den sista. I framtiden skulle han vilja skriva självbiografiskt, som ett slags fortsättning på sitt sommarprat där han beskrev den komplicerade relationen till sin pappa, publicisten och chefredaktören Olof Lagercrantz. När han besöker sin pappa på sjukhuset 1996 säger Olof Lagercrantz: "Ingenting, David, av vad du skriver, skriver du med allvar!”

- Min pappa citerade Ibsen ibland: "Att skriva är att ställa domedag över sig själv". Ibland jag drömmer om att se på mig själv lika ärligt och skoningslöst som Knausgård gör i sin bästa stunder. Genrelitteraturen kan ju ibland kännas alltför konstruerad.

Tre dagar före utgivningsdagen har tempot redan skruvats upp. Intervju på intervju avverkas och David Lagercrantz berättar att han hunnit signera 6 000 exemplar av den nya boken. För att hålla nerverna i schack har han gett sig själv googlingsförbud – och försöker hålla blicken riktad mot nästa bok.

- Om det är så att den här boken inte höll måttet då kan jag säga till mig själv "nej, nej, kanske inte det, men nästa bok – då jävlar!"