Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Johan Hammerby: Äntligen Eurovision-fest efter två långa år

Tusse får tuff konkurrens - men har en fördel av att ha tävlat sig till sin plats.

Happy Eurovision! I över två år har vi nu fått vänta på det som vanligtvis infaller årligen i maj. Slutet på Mello-våren, ett crescendo av europeisk galenskap, musikalitet och glädje i en enda stor färgsprakande show. Eller, tre shower, men men. Det är så skönt att äntligen få vara i den här bubblan igen. Tyvärr inte på plats, men efter att de senaste månaderna ha plöjt Youtube-klipp, poddar och Spotifylistor så känner jag att peppen verkligen är där. Återigen ska vi få ta del av finska rockare, en cypriotisk Lady Gaga, norska änglar och ukrainskt oväsen (ja, låten heter så). Allt sånt där som man bara möter i denna underbara smältdegel som kallas Eurovision Song Contest.

För dem som hann kolla in fjolårets oanvända bidrag blir det många välbekanta ansikten bland årets artister - men det kan inte enbart vara positivt.

Precis som allt annat förra året så ställdes även Eurovision in. Då hade alla länder redan valt ut sina låtar, och dessa artister fick deppandes stanna hemma. Men många länder tyckte synd om sina representanter och gav de en ny chans i år; 24 årets 39 deltagande länder valde att göra så. Några lät sina gamla artister tävla sig tillbaka, och i Estland och Litauen lyckades 2020-artisterna återta sin plats.

Ett liknande upplägg blev det i Sverige, med The Mamas. Hade man gett dem en gratisbiljett hade man fått hoppa över Melodifestivalen också, och två inställda musikshower på ett år, det hade varit alldeles för mycket. Nu fick de en chans att tävla sig till en plats, men då dök Tusse från Tällberg upp och charmade svenska folket och internationella juryn, och därför är det hans röst som ska höras i Rotterdam.

LÄS MER: Överlägsen seger i den urstarka finalen

Att han har tävlat sig till platsen är bra. Det betyder att folket, inte bara tv-bolaget, står bakom låt och artist. Det blir tydligt i flera fall där artisterna fått gratisbiljetter att det är svårare att trycka ur sig en bra låt år två, bara för att man måste. Det finns exempel där man har återkommit med en bättre låt, exempelvis nyss nämnda Litauen, men så har de också tävlat sig fram med den. Fjolårets stora favoriter, Island och Bulgarien, har mycket sämre bidrag, och får nog se möjligheterna att ta hem sina länders första segrar som små. Tydligast idétorka är det dock i Azerbajdzjans bidrag. Ifjol gjorde Efendi en danslåt om Cleopatra. I år gjorde man en precis likadan låt, men årets historiska kvinna blev Mata Hari. Nästa år får vi kanske höra en låt om Selma Lagerlöf eller varför inte Marie Curie?

Tusse har tampats med röstproblem under våren, men kan han bara få bukt på detta så bör han ta en finalplats och kunna få ett hyfsat resultat. Han tävlar dock i en svårare semifinal, så det är inte givet.

Går han inte vidare är det såklart en besvikelse, men då får vi i stället glädjas över alla andra bidrag. Årets startfält är det starkaste på länge, och ovissheten över vem som ska vinna är större än på många år. Riktigt kul, precis som det ska vara. Häftiga låtar, sprakande shower och spännande resultat. Eurovision är äntligen tillbaka!