Tv-recension: Återupplivat – men inte så kul

Det är 15 år sedan SVT visade ”Mäklarna”, en komediserie av Ulf Malmros med Kjell Bergqvist som misslyckad och rufflande mäklare och Cecilia Frode som hans påtvingade kompanjon. Nu, efter nästan två decennier, har någon tyckt att det är en bra idé att väcka konceptet till liv igen och se vad Kaj Modin sysslar med numera.

Och resultatet har blivit habilt men inte särskilt underhållande. Om det inte vore för Kjell Bergqvists förmåga att spotta ur sig välsittande one-liners hade dessa 6 gånger drygt 20 minuter dessutom känts betydligt längre än vad de är. Serien lever av och med honom, han har en osviklig känsla för tajmning och när Kaj ska vara seg och bakfull känns det i varje rynka i ansiktet hur han lider.

Hagamäklarna går som förut minst sagt kryckigt och inte blir det bättre av att Kaj gärna klipper några hörn om det kan ge honom en ekonomisk fördel. Cecilia Frodes Vilma dyker upp igen och blir på nytt anställd, varvid hon nästan omedelbart lyckas bli svindlad på företagets alla pengar. Hagamäklarna har också engagerat en ung assistent, Kevin (William Spetz) – vilket man inte borde ha gjort. Och Kaj längtar fortfarande efter ex-hustrun Maggan och kan inte acceptera att hon har gått vidare.

Det är mycket som ska hinnas med på dessa drygt två timmar och slutet innehåller så många lösa trådar att det är uppenbart att det kommer en fortsättning. Jodå, för Bergqvists skull kan jag tänka mig att se den.

Annars är den andra behållningen att se alla dessa kända skådespelare som gör längre eller kortare gästroller. Först och främst gäller det givetvis Sven Wollter, i vad som måste ha varit en av de sista roller han gjorde. Oj, en sådan pondus han hade. Han är verkligen saknad. Nämnas bör också Claes Månsson, han är briljant som alkoholiserad ”senior-mäklare”.

Original-”Mäklarna” var en stor framgång för SVT. Nu är det Discovery Plus som visar fortsättningen och den kommer säkert att bli en tittarframgång. Kjell Bergqvist är som sagt lysande, men i övrigt känns serien lite trött och händelseutvecklingen ofta förutsägbar.

Gunnar Rehlin/TT