After Dark bjöd på galaklänningar och mello-medleyn

ANNONS
|

Solen och värmen kom till Halmstad i fredags, det var den där dagen när vinterjackan känns för svart och för tjock och skorna för grova och dammiga. Det var kvällen som After Dark kom till Halmstad med sin avskedskonsert This is it och fyllde teatern. Det är slutsålt sedan länge och knökfullt. Publiken verkar taggad och beredd på att gilla allt redan före ouvertyren när Christer Lindarw kör igång med fullt ös och sväng Kom ut som en stjärna:

Står du tyst i ledet? Går du snällt i takt? Följer du helt blint det någon okänd människa sagt? Känns det fel i bröstet? Ropar kroppen efter mer?

ANNONS

Galaklänning och dubbel uppsättning fjäderskrud och en mängd dansare. Låten var med i schlagerfestivalen i februari förra året, den gick inte till final. Men det struntar vi i nu. Nu är det bästa låten och jag känner hur kroppen liksom ropar efter mer.

Detta med att kalla något en avskedsturné får mig att vifta lite med varningsflaggan. Vem minns väl inte alla tårfyllda avsked som sedan följts av nysnuten comeback (Ulf Lundell och Jerry Williams leder nog den ligan). Christer Lindarw stämmer i bäcken och säger att avskedet kanske kan betraktas som en kafferast efter 40 års arbete.

Hyllade döde kollegan

Flera gånger under showen nämns och hyllas den tidigare After Dark-medlemmen Lasse Flinckman som dog förra året. -Jag och Roger Jönsson och Lasse Flinckman startade nattklubben After Dark på David Bagares gata i Stockholm. Där var Björn Borg och prinsessan Christina, Elton John och män i kvinnokläder och tvärtom.

-Vi skrev svensk gay-historia. Och vi hade otroligt roligt. Flinckman var så rolig att jag skrattade mig till ett njurstensanfall, men det var det värt.

Själva showen i Halmstad då? Jo, bortsett från några lama mellannummer var det fart och fläkt med potpurrier och ett långt härligt mello-medley. Idel kända låtar och otroligt raska klädbyten. En retrospektiv från After Darks alla succéer,kända slagdängor av Tina Turner, Bette Midler, Liza Minelli, Gloria Gaynor med flera. Men mellan en Abba-låt och You’re the one that I want från Grease dyker ”Owe Törnkvist” upp, linkande mellan några brudar. Väldigt överraskande och aktuellt, väldigt kul.

ANNONS

Som en refräng återkommer This is it (Oh This time I know it's the real thing)

Djupdykning i melodifestivalen

Vad vore en After Dark-show utan en djupdykning i melodifestivalens alla härliga vinnare (och nästan-vinnare) som vissa av oss älskar att hata och andra kanske hatar att älska. Jag hade i alla fall väldigt kul åt Lindarws smarta snabba (HUR hinner karln byta kläder så fort?) kavalkad med Nanne Grönvall, ”trollet Plupp på duracellbatteri” och Krister Sjögrens I love Europe omgjord till I love Orup. Näst bäst på hela konserten var duetten mellan Malena Ernman och Caroline af Ugglas. Och lustmordet på Carola. Överlag var texterna väldigt rappa och roliga och Lindarw är fena på att imitera, både med röst och plastik. Och han föreföll uppriktigt rörd över publikens tillitsfulla entusiasm.

Vad var bäst då? Sista numret, jag säger bara sista numret.

Då händer något med alla ord om att komma ut som en stjärna och våga vara så där underbar och vacker, med allt snack om att vara trogen sina drömmar. Vi som sitter där med våra skrynkliga finbyxor och ansikten, våra krämpor och halvsanningar, vi som nästan inte vågar längta efter glitter fick uppleva hur allt prat om att vara sann mot sig själv plötsligt blev ärligt och på riktigt. Det var oväntat, rörande och starkt.

ANNONS

Ps. Christer Lindarw, jag blir inte sur om avskedet visar sig vara en kafferast. Välkomna tillbaka After Dark!

ANNONS