Hårt arbete. Under höstterminen tillbringar Ing-Mari Ek många timmar tillsammans med någon av sina körer, i det här fallet Cantabile. Många helger är uppbokade                   för repetitioner eller konserter, framför allt i december. ”Vi kan ju inte direkt flytta Lucia eller julen, den tiden får man ta tillvara på”, säger hon.
Hårt arbete. Under höstterminen tillbringar Ing-Mari Ek många timmar tillsammans med någon av sina körer, i det här fallet Cantabile. Många helger är uppbokade för repetitioner eller konserter, framför allt i december. ”Vi kan ju inte direkt flytta Lucia eller julen, den tiden får man ta tillvara på”, säger hon.

Ing-Mari Ek prisas för sitt arbete som körledare

Ing-Mari Ek har fostrat unga sångare i Halmstad i 22 år. Nu uppmärksammas hennes arbete på riksnivå då hon har utsetts till Årets barn- och ungdomskörledare av Ungikör.

ANNONS
|

Gosskören Per Coro, flickkören Cantabile samt Kulturskolans flaggskepp, Nova Cantica – tre kvällar i veckan tränar Ing-Mari Ek Halmstads sjungande ungdomar. Tre kvällar, tre körer, tre repertoarer. Dessutom undervisar hon 34 elever i solosång. Blir det inte mycket att hålla reda på?

– Jo, det är fullt upp, när terminen är i gång. Under körsäsongen är jobbet det viktigaste i mitt liv. Jag trivs med att ha det så, jag vill engagera mig för att allt ska bli bra. Jag har svårt för att göra något halvhjärtat, säger Ing-Mari som tar emot på Kulturskolan där hon har arbetat sedan 1988.

Det är onsdag, strax efter lunch. Under förmiddagen har Ing-Mari varit hemma och gjort planering. Just nu har hon lämnat ett pågående lärarmöte, om några timmar ska hon ha lektioner med några sångelever innan det är dags för repetition med Cantabile på Sturegymnasiet. Söndagens FN-konsert står på schemat, därefter är det hög tid att blicka fram mot december och julen. Ing-Mari ställer höga krav på sig själv och sina adepter.

ANNONS

– Det är en lång process fram till en konsert. Man ska hitta låtmaterial och börja arbeta rent tekniskt. När det väl sitter går man över till det musikaliska och jobbar med koreografi, grupperingar och förflyttningar. Det gäller att göra allting intressant.

Och sedan är det konsert, med nerver och allt vad det innebär.

– Vi pratar nästan aldrig om nervositet. Sångarna ska vara så trygga när det är dags att de bara kan känna glädje och vilja ge något. När vi sjöng med Nova Cantica i Notre Dame i Paris i våras blev alla först lite spända när vi kom in i kyrkan. Men sedan, när vi gick ut för att sjunga inför tusentals människor – då var alla redo.

Glädje, och moroten att hela tiden bli bättre, är de drivkrafter som Ing-Mari vill skapa hos sina elever och körmedlemmar. För tjejerna i Cantabile och killarna i Per Coro hägrar den blandade kören Nova Cantica. Och sedan? För de flesta ett aktivt körsjungande var man än hänger sin hatt, för några en karriär som professionell sångare. Hedvig Jalhed, Kristoffer Hellström, Fredrik Sjöstedt, Therese Evaldsson och Alexander Edde är några av Ing-Maris före detta egna elever som har gått den vägen.

ANNONS

– Det är jätteroligt att några satsar på sången. Men det är inte vårt mål här att göra alla till solosångare.

Ing-Mari berättar att hon får en enorm uppskattning för sitt arbete, både av körmedlemmarna själva och deras föräldrar. Ett annat tecken på att hon gör ett bra jobb är utmärkelsen Årets barn- och ungdomskörledare, som körorganisationen Ungikör delar ut till henne på söndag under Eric Ericson-dagarna i Stockholm. Stipendiet är på 25 000 kronor.

– Jag kunde först inte förstå det när de ringde. Jag åker på körkonvent varje år och har sett de andra som har fått ta emot utmärkelsen. Man känner ju till dem sedan tidigare. Men att det skulle hända mig – ja, den tanken har aldrig slagit mig. Jag är väldigt glad.

T jj tjj tjj tjj . P ss pss pss pss . Pff–pff–pff–pff.

ANNONS

Några timmar senare står tjejerna i Cantabile och värmer upp stämbanden. Ing-Mari ömsom sitter, ömsom står bakom pianot medan hon instruerar. Sedan börjar hon drilla dem inför söndagens framträdande. HP:s utsända får avnjuta en på alla sätt klockren tolkning av ”Bridge over troubled water”. Ing-Mari är nöjd med det musikaliska men vill få tjejerna att förstå att ett framförande handlar om så mycket mer:

– Nu vill jag se lyckliga, glada, övertygande ögon!

Andra gången klingar det ännu bättre. Glädje var ordet. Ing-Mari går vidare till nästa låt medan fotografen och jag lämnar sångsalen. En av tjejerna följer med oss ut, Julia Anderberg.

– Kan man få med en hälsning från kören i artikeln? Vi är så glada för hennes skull att hon fått stipendiet, säger Julia som sjungit här i ett och ett halvt år.

Vad gör Ing-Mari till en bra körledare?

– Man blir glad när man ser henne dirigera. Ibland ryser jag i hela kroppen.

ANNONS