Vad handlar boken om?
– Det finns två huvudspår. Ett är en kvinna som mår dåligt, söker hjälp och får diagnosen ”bipolär”, något hon inte är helt bekväm med, Hon hamnar senare i en skrivargrupp, vars möten medlemmarna alltmer förvandlar till terapisessioner.
– Spår två handlar om en polsk kvinna som växer upp under svåra familjeförhållanden. Jag är väldigt intresserad av hur saker vi har upplevt präglar oss, hur ärvda trauman kan resultera i mönster som är svåra att bryta.
Finns det något sammanhang mellan de två handlingarna?
– Ja, de kommunicerar med varandra och vävs samman mot slutet, men jag vill inte avslöja hur.
Du lyckades få boken utgiven på förlag. Hur har den tagits emot?
– Väldigt bra. Den har berört läsarna som sugits in i boken. Flera tycker att den är rolig mitt i all sorg, och jag tänkte hela tiden jag skrev att det skulle vara med humor.
Har du alltid velat skriva?
– Ja, det kan man nog säga. Mina föräldrar läste för mig långt upp i åren och grundade ett intresse. För cirka 15 år sedan skrev jag några krönikor i HP och var en av tre vinnare i en novelltävling för SommarHalland. Senare har jag bland annat varit med i skrivargrupper, precis som kvinnan i boken.
Du i dag bor i Stuvsta, en förort till Stockholm, och jobbar på Karolinska institutet? Med vad?
– Jag är forskare och utvärderare. Jag utvärderar utbildningar, projekt och interventioner, och det är ett jätteroligt arbete.
Gränsar det till ditt skönlitterära skrivande?
– Nej, de sakerna vill jag hålla isär. Jobbet får ta sin tid och mitt eget skrivande sker på kvällarna. Mina två barn är stora i dag, så jag får tid över.
