Jag är skeptisk till del två. Detta gäller romaner och förresten också filmer. (Observera att misstron inte avser redan kända storverk i flera delar: Mobergs Utvandrarserie, Alexandriakvartetten - Durrell och Neapelsviten av Ferrante med flera.)
Jag vill helt enkelt inte läsa tvåan. Jag är nöjd med ettan, har haft en härlig läsupplevelse, vill ha den ifred. Jag vill inte att den ska grusas av en förmodat halvdan del två. En krystad uppföljare kan liksom förta förtjusningen över en formfulländad del ett.
Här kommer några exempel: Tyckte otroligt mycket om ”Yarden” av Kristian Lundberg, skippade uppföljaren ”Och allt ska vara kärlek”.
Fascinerades av Julie Otsukas kollektivroman ”Vi kom över havet” om japanska postorderfruar, läste inte del två ”När kejsaren var gudomlig”.
Dessvärre samma sak med Klas Östergrens ”Gangsters” som kom 25 år efter den fantastiska ”Gentlemen”. Och tråkigt nog måste jag tillstå att Monika Fagerholms, av mig så hyllade, ”Glitterscenen” faktiskt inte alls nådde upp till samma nivå som den alldeles underbara romanen ”Den amerikanska flickan”.
Ett roligt sidospår till del- två-resonemanget är vad som på engelska kallas second book syndrom, det vill säga svårigheten att komma med bok två efter en hyllad debut.
Undrar om Tomas Bannerhed fått en släng av denna trista sjuka? Han gjorde ju stor succé med sin första roman ”Korp-arna”, vilken till och med Augustprisbelönades, vilket sällan händer debutanter.
En författare som nog aldrig kom över sin lysande premiär var Harper Lee som chockerade sin omgivning och måhända sig själv med romanen ”Dödssynden” (”How to kill a mockingbird”). 55 år senare kom hennes andra bok ”Ställ ut en väktare” (inte läst).
I USA finns det ett litterärt pris för att motverka andra-boken-skrivkramp-asteni. Mottagaren får 5 000 dollar OCH en veckas fritt vivre på Betsy Hotel i Miami beach. Betsy hotel, det låter något!
Nåväl, principer är till för att kastas omkull eller åtminstone omprövas. Eller som den gamle dansken Leif Panduro skrev: Skit i traditionerna.
Parentes: efter den hyllade boken skrev Panduro till exempel romanen ”Hösnuva”. Vem läste den?
Jomen, denna torra och kalla vår har jag haft storartade läsupplevelser med inte mindre än två stycken del två.
Detta ska jag dock be att få återkomma om i nästa krönika, i del två!
Fotnot. Fortsättningen – del två – på krönikan publiceras inom kort.
