– Många frågar varför jag inte målar i stället, det går ju mycket fortare. Men jag är envis och tycker om att trassla med trådarna.
Orden kommer från konstnären Britta Rendahl Ljusterdal, som fyller 90 år i mitten av augusti. Redan i 20-årsåldern bestämde hon sig för att hon ville arbeta med textil och det har hon hållit fast vid sedan dess. Genom åren har det blivit massor av tavlor, mattor, filtar och sjalar och en bråkdel av allt som Britta har skapat ställs nu ut på Galleri Carlslund i Steninge, en utställning som pågår mellan 29 juli och 2 augusti. Där syns spår av de många platser Britta Rendahl Ljusterdal har besökt eller bebott, allt från slaggstenar i Falun till husfasader i Venedig.
– Jag har bott i Uppsala, Stockholm, Sundsvall och Dalarna, men här i Särdal finns mitt paradis. Min man Gunnar och jag flyttade hit 1989 och trots att vi har bott här i så många år så känns varje dag ny. Här finns tystnad, frisk luft och goda vänner och då mår man bra.
I den stora, prunkande trädgården arbetar Britta när solen skiner och hon har ork. Och de fyrbenta grannarna har hon ingenting emot.
– Vi har korna inpå dörren, de går ofta och betar här utanför och det är ett stort plus. Doften och råmandet, det tycker jag om.
Tidigare i livet har Britta och hennes man rest mycket, framförallt till favoritlandet Italien. Nu för tiden orkar de inte längre ge sig ut på långa resor, men minnena finns kvar och har satt spår i Brittas vävar. Mycket inspiration har också hämtats från litteraturen och sagornas värld. Britta nämner den ryske poeten Joseph Brodsky och den grekiska myten om Pyramus och Thisbe som exempel på vad som har fått ta plats i hennes vävar av silke, lin och ull.
– Jag är mycket intresserad av böcker och språk och tänkte en gång bli bibliotekarie. Nu för tiden brukar Gunnar läsa högt för mig på kvällarna. Det gäller att hålla hjärnan i trim.
Runt om i landet kan Britta Rendahl Ljusterdals vävda verk ses i kyrkor, på sjukhus och på banker. Många vävar finns kvar i huset men några har hon också bytt mot andra konstnärers verk, såväl målningar som skulpturer.
Sedan 2015 har Britta fått vila från sitt vävande. Hon spenderar fortfarande gärna mycket av sin tid ute i ateljén, men artrosen har gjort det svårt att skapa.
– Men jag har satt upp en väv och funderar på att prova igen. Jag frågar mig, ska jag verkligen? Då säger Gunnar ”ja, det ska du”, så det är en liten rackare på gång.
