Komik varvades med musik

Ove Haugen skiljer sig från de flesta andra artisterna på den svenska stand up comedy-scenen. Han är uppväxt i Norge och dessutom är han rolig. Vansinnigt rolig på ett lågmält sätt.

Han har varit i Halmstad några gånger tidigare, senast för fem-sex år sedan på en vanlig stand up-kväll på krogen Lilla Helfwetet.

– Med tanke på det namnet är det ett lyft att vara här, säger han och blickar ut över ett 50-tal åhörare i Martin Luthers kyrka.

– Det känns bra att för en gång skull ha en nykter publik. För det är ni väl?

Och visst, det verkar vi vara. Men snart skrattar vi ändå, lika mycket som en krogpublik.

Pratet varvas med musik, framförd av sångerskan Anci Hjulström och pianisten Karin Johansson, och redan i den första låten träffar de kvällens titel ”Att lämna över sig i någons famn”.

Ove Haugen växte upp i en kyrklig famn i en by i västra Norge, som var så isolerad att han hann bli 17 år innan han mötte någon från en främmande kultur, ”det var en svensk”.

Han berättar om medlemskap i kyrkans pojkgrupp Gode glade gutter och kärleksproblem i den religiösa miljön.

– Min första flickvän älskade Gud mer än hon älskade mig – och då var det inte lätt att få till en myskväll i soffan.

Det fanns en logik och tydlighet i den norske komikerns barnatro, där allt kunde förklaras.

– Men det var inte bra. Tydlighet betyder ofta att man stänger ute mötet med det okända.

Ove Haugen revolterade som vuxen med att bli ”rabiatateist” och försökte leva självdestruktivt.

– Jag gick ut utan haldsduk när det var kallt.

Han skrev poesi, förnekade all andlighet och beskrev sig som jordnära. Men efterhand började även den kostymen att kännas trång.

– Den som har bägge fötterna på jorden står helt stilla.

Ove Haugen berättar om hur han åter började närma sig existentiella frågor och beskriver målande en vistelse på ett new age-läger i Halland. De manliga deltagarna fick prata med sina penisar och köttätarna förbjöds att skita på mulltoaletten.

– Det skulle störa bakteriefloran.

Flörten med new age blev kort, och Ove Haugen insåg att han inte kunde klä av sig barnatron som om det hade varit en tröja.

– Jag bär ändå tron med mig, likt en ryggsäck som kanske innehåller andra saker än jag har trott.

Det finns något hos Ove Haugen som gör att man tar honom på djupaste allvar, mellan alla skratten.

Han avslutar kvällen med att berätta att han i dag känner en stark dragning till präster, som inte är så tvärsäkra.

– Deras liv är lika fulla av brister och dissonanser som alla andras, och det är där någonstans det kan bli ett riktigt möte. Kärleken finns i sprickorna och i det som går sönder.

Fotnot. ”Att lämna över sig i någons famn” ingick i Martin Luthers musikfestival som avslutas på söndag. Kvällens konsert med en stråktrio är inställd på grund av sjukdom.

Per Kågström