Trött och kanske lite jetlaggad har internetkritikern Andrew Keen anlänt till Göteborg för att prata om sin nya bok Internet är inte svaret. Han reser sig upp för att ta i hand och sjunker därefter ned på stolen igen, låter blicken svepa över den stimmiga baren och piggnar försiktigt till först när han får en pappersmugg med sockrat te. Inte kaffe.
Efter 30 år i Silicon Valley, it-rörelsens själva cortex, känns Andrew Keen fortfarande urbrittisk. Londonkubben Tottenham är laget i hans prövade fotbollshjärta och strax under en släpig amerikansk dialekt kikar hans brittiska ungdomsengelska trotsigt fram. (Tänk Rami Malek i tv-serien Mr Robot).
– Jag är otålig som en amerikan och oförskämd som en britt. En perfekt kombination, muttrar Andrew Keen och lyckas ge ett både avmätt och lite uttråkat intryck.
Men så börjar vi prata om hans nya bok, om varför internet har gått överstyr, och då spritter han till liv och går nästan inte att stoppa.
När insåg du att internet inte var svaret?
–Teknologin utvecklas så snabbt att det är svårt att vara helt säker. Jag vaknade inte en morgon och kände att, hey, internet är inte svaret på våra problem. Det är snarare en insikt som växt fram i takt med att internet stryper vår integritet, hotar vår tillvaro, tar våra jobb.
I vintras kom Andrew Keens internetkritiska bok ut i Tyskland, USA och England, och sedan dess har han rest jorden runt för att prata om hur Tim Berners-Lees skapelse World Wide Web utvecklats från ett demokratiskt kunskapsutbyte på universitetsnivå, via ett överflöd av söta katter, shreds och Paulo Coelho-citat till en närmast obehaglig storebrorstillvaro där skattebefriade nätjättar som Apple, Google och Facebook kartlägger våra liv, där Amazon registrerar vad vi läser, Airbnb förvandlar våra hyreshus till hotell och Uber sänker taxibolag över snart sagt hela världen.
–Ena stunden har vi industrier, skatter, hotell ... så plötsligt förändras spelplanen och det blir helt andra regler som gäller.
Det är en tragisk och delvis cynisk verklighet som Andrew Keen berättar om i sin bok, och medan han smuttar på sitt te pratar han om Moores lag (att datorers kapacitet växer exponentiellt och fördubblas var 24:e månad) och jämför den skenande teknikutvecklingen med den gamla berättelsen om riskornen på schackbrädet.
Men scenariot är inte nattsvart. Det är inte försent att vända utvecklingen, menar Keen, världen behöver inte bli någon Orwellsk dystopi. Det är upp till oss att fixa det här.
Andrew Keen hoppas och tror att internets Vilda västern-dagar, själva guldrushen, snart är förbi. Det gäller bara att slå till bromsarna innan vi kör ut över stupet. Och han vet vad som behövs.
– Vi står vid ett vägskäl. Det krävs politisk styrning, internet är alldeles för stort för att släppas åt marknadskrafterna, och saker har börjat hända. Lagstiftarna har alltmer fokus på vår personliga integritet, på rätten att slippa bli övervakad och registrerad, och folk har blivit mer observanta på teknologins baksidor.
Andrew Keen betonar att han varken kan eller vill stänga internet, han är ingen luddit som vill möta framtiden genom att slå sönder världens alla nätservrar. Tvärtom. Internet är här för att stanna.
Frågan är i vilken form, säger Andrew Keen och citerar Winston Churchills berömda tal efter den allierade segern vid El Alamein 1942.
– Detta är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men det kan vara slutet på början.
