Leninpriset till författare från Ullared


– Jag är inte leninist, säger den första hallänningen som får Leninpriset av Lasse Diding.

ANNONS
LocationUllared||

Författaren och debattören Nina Björk, huvudsakligen uppvuxen i Ullared, tilldelas året Leninpris av Lasse Diding. Priset är på 100 000 kronor och delas ut i Varbergs teater lördagen den 8 maj.

– Eftersom jag inte har något jobb eller fast inkomst, utan försöker överleva som fri skribent, så kan jag inte behandla såna här priser eller stipendier som extrapengar, utan de ska betala min hyra och mat. Men de möjliggör ju att jag kan arbeta lite tryggare och det är såå värdefullt, säger Nina Björk och fortsätter:

– En sak ska jag dock köpa: en jättestor bukett med anemoner. De är så vackra, men så dyra.

ANNONS

Hur tänkte du när du blev erbjuden Leninpriset, som varje år kritiseras för att det är döpt efter en av grundarna till den totalitära enpartistaten Sovjetunionen?

– Det är ju ett kontroversiellt namn och det var inte självklart för mig att tacka ja. På hemsidan såg jag att priset ska ges till någon som verkar i en ”samhällskritisk och upprorisk vänstertradition” och det tycker jag att jag gör och vill göra.

Bok om Rosa Luxemburg

Nina Björk konstaterar att hon inte är leninist och inte blir det för att hon tar emot priset, vars namn förstås även är en del i marknadsföringen av en slipad affärsman som gärna retar sina politiska motståndare: Lasse Diding i Varberg.

– Jag har tagit emot priser från liberala tidningar utan att vara liberal och skulle nog ta emot pris från kungen utan att vara rojalist. Jag tycker inte att Lenin var en bra förebild och jag tycker att Sovjetunionen skadade socialismens sak, säger Nina Björk, som 2016 skrev en bok om Rosa Luxemburg.

– Ja, hon var ju en av de första och skarpaste kritikerna mot de antidemokratiska tendenserna i Ryssland.

En annan bok med rosa i titeln blev Nina Björks genombrott 20 år tidigare: ”Under det rosa täcket: om kvinnlighetens vara och feministiska strategier”.

ANNONS

Kritik mot kapitalismen

Hennes senaste bok kom förra året – ”Om man älskar frihet: Tankar om det politiska”.

– Den handlar om att jag delar många av de värden som liberaler förespråkar. Till exempel frihet och individualism. Sedan försöker jag visa hur förverkligandet av de värdena försvåras av en kapitalistisk konkurrensekonomi.

Nina Björk exemplifierar med att ”hjärnans arbete ger mer lön än handens arbete” och utbildningsnivå och lön, har ett samband med bland annat hälsa, livslängd, status och makt över sin arbetstid.

– Alla vill ha de fördelarna, men bara vissa yrken kan ge dem. Då vill alla ha de yrkena och då blir det mindre individualism. Hade vi belönat alla yrken lika hade det varit lättare att välja utifrån ens lust och längtan.

Udda i Ullared på 1970-talet

Nina Björk föddes i jämtländska Offerdal 1967, men flyttade till Ullared som treåring. Hennes föräldrar var språklärare och aktiva socialdemokrater i en tid när Gekås ägare Göran Karlsson vägrade teckna kollektivavtal med Handelsanställdas förbund och utsattes för en blockad under ett helt år.

– Att mina föräldrar var akademisk utbildade och jag blev van vid att diskutera böcker, politik och samhället har ju varit helt avgörande i mitt liv och gjorde mig lite udda i Ullared, berättar Nina.

En annan viktig plats är Steninge, där släkten fortfarande har kvar morföräldrarnas hus.

ANNONS

– Där är jag mycket på somrarna. Halland betyder mycket.

Fick skriva i Hallands Nyheter

Inför gymnasiet flyttade familjen till Falkenberg. Där gick den blivande filosofie doktorn i litteraturvetenskap, Nina Björk, ut samhällsvetenskaplig linje med det maximala snittbetyget 5,0.

Hon deltog även i Hallands Nyheter satsning på unga skribenter, kallad Juvenil.

– Vi var som en ungdomsredaktion som fick planera och göra en egen sida. Jag har tänkt på det efteråt att det var fint att de tyckte att vi hade något att bidra med. Men jag skulle inte vilja läsa det i dag.

Motiveringen till årets Leninpris

I sin motivering skriver prisutdelaren Lasse Diding, som även står för prissumman: ”Under mer än 25 år har Nina Björk uthålligt, djuplodande och med knivskarpt logisk pedagogik ur feministiskt och marxistiskt perspektiv i sin kritik analyserat och dissekerat de grundläggande existentiella villkoren i vår nyliberala civilisation och de ideologiska försvaren för denna. Samtidigt har ingen hårdare än hon dessutom diskuterat och ifrågasatt de egna feministiska och socialistiska fundamenten för denna sin civilisationskritik”.

Enligt motiveringen har Nina Björk även "en unik förmåga att alltid ta motsidans argument på allvar, utan att feltolka eller tillskriva dolda motiv, och frilägger på så sätt grundstrukturen i det liberala tänkandet. Som journalist och filosof har kritiken av vår tids strävan efter en lycka grundad på kapitalismens evigt stegrande tillväxt, konsumtionsjakt och resursslöseri ständigt fördjupats och med allt starkare röst krävt att en annan värld nu måste vara möjlig. Vid randen av vår civilisations möjliga utplåning och självförstörelse visar hon på drömmen om verklig frihet och jämlikhet som en avgörande fråga för mänsklighetens överlevnad och framtida existens.”

ANNONS

– Handlar det om mig? Det låter så otroligt flott, tycker Nina Björk.

Efter lite betänketid berättar Nina att hon blir glad för att hennes civilisationskritik lyfta fram.

– Ja, vi står inför en överlevnadsfråga med klimatkrisen och jag har försökt analysera hur vår ekonomi, som bygger på tillväxt, motarbetar ett levande klimat i längden. Det är lätt att fastna i dagspolitiska frågor, men i grunden handlar det om hur vi ska organisera och bestämma vad vi ska arbeta med, och vilken produktion vi ska ägna oss åt, förklarar hon.

Inte påverkad av Jan Myrdal

Av de tidigare pristagarna är Nina vän med förra årets mottagare Kajsa ”Ekis” Ekman och särskilt glad över att Sven Lindqvist (1932–2019) fick priset.

– Jag gillar hans stilistik, som paras med så klara analyser. Han kan gå från det lilla och konkreta till de jättestora frågorna på ett hisnande sätt. Men jag respekterar alla som har fått priset.

Jan Myrdal, som fanns med i prisets namn de första sju åren, har Nina Björk inte påverkats av.

– Jag har bara läst hans barndomsskildringar, och de är fantastiska, men jag vet att han var viktig för den generation som föregick mig, för deras internationella uppvaknande. Sedan sa han ju många hemska saker mot slutet, som att försvara massakern på Himmelska fridens torg.

ANNONS

Var står du politiskt?

– Jag kallar mig socialist. Och marxist är jag, för det är ju en teoribildning som försöker förklara och förstå det kapitalistiska systemet, hur kapitalismen har utvecklats, vad som styr den, var den kan och inte kan. Marxismen är ett verktyg som jag känner mig lugn med att använda. Kommunist däremot är ett ord som är svårt att ta tillbaka efter det som var ett fruktansvärt misslyckande, säger Nina Björk.

Nina Björk

• Född: 1967 i Offerdal, Jämtland. Uppvuxen i Ullared från tre till 15 års ålder. Gick gymnasiet i Falkenberg.

• Bor: I Lund med man och två barn, men är gärna i släktens sommarhus i Steninge.

• Utbildning: Fil. doktor i litteraturvetenskap efter att ha disputerat med avhandlingen ”Fria själar: ideologi och verklighet hos Locke, Mill och Benedictsson” 2008 (även utgiven som bok). Journalisthögskolan i Göteborg 1988–1990. Har även studerat idé- och lärdomshistoria, sociologi, drama-teater-film och genusvetenskap.

• Böcker: ”Under det rosa täcket: om kvinnlighetens vara och feministiska strategier” (1996), ”Sireners sång: tankar kring modernitet och kön” (1999)
, ”Lyckliga i alla sina dagar: om pengars och människors värde” (2012), ”Drömmen om det röda: Rosa Luxemburg, socialism, språk och kärlek” (2016), ”Om man älskar frihet: tankar kring det politiska” (2020).

• Utmärkelser: Gerard Bonniers essäpris 2000
, Gerard Bonniers stipendium för kulturjournalistik 2008, Expressens Björn Nilsson-pris för god kulturjournalistik 2010, Sydsvenska Dagbladets kulturpris 2012, 
Lars Salviuspriset 2013–2014, 
Harry Martinson-priset 2014
, Axel Liffner-stipendiet 2015, 
Örjan Lindberger-priset 2016
, Stiftelsen Eva Bonniers 70-årsfonds stipendium 2017, Jämlikhetsfondens hederspris 2020.

• Aktuell: Tar emot Leninpriset på 100 000 kronor av Lasse Diding i Varbergs teater den 8 maj.

Leninpriset

• Hette Jan Myrdals stora pris – Leninpriset åren 2009–2015. Pristagare var i ordning Mattias Gardell, Roy Andersson, Maj Wechselmann, Sven Lindqvist, Maj Sjöwall (efter att författaren Susanna Alakoski hade tackat nej), Jan Guillou och Mikael Wiehe.

• För att inte förknippas med Jan Myrdal och Jan Myrdalsällskapet fick priset ett tillfälligt namn 2016: Jan Myrdalbibliotekets stor pris – Leninpriset. Efter att Jan Myrdal hade kritiserat styrelsens förslag, Aftonbladets dåvarande kulturchef Åsa Linderborg, eftersom hon inte vill köpa hans artiklar, valde hon att tacka nej. Kajsa ”Ekis” Ekman fick en förfrågan, men ville inte ha ”ett gammal pris” (hon fick det 2020 istället) så det slutade med att Mikael Nyberg prisades.

• Sedan 2017 har utmärkelsens namn varit endast Leninpriset. Det delas ut av den tidigare hotellägaren Lasse Diding, som i alla år har stått för prissumman på 100 000 kronor. Pristagare har varit i ordning Stefan Jarl, Sven Wollter, Göran Therborn och Kajsa ”Ekis” Ekman.

• Leninpriset ges inte längre till en person som arbetar i Jan Myrdals anda, utan till en ”en i Sverige verksam författare eller konstnär som verkar i en samhällskritisk och upprorisk vänstertradition”.

• Robespierrepriset (tidigare Jan Myrdals lilla pris – Robespierrepriset) på 10 000 kronor har delats ut sedan 2010. Årets mottagare blev Kalle Holmqvist.

ANNONS