Många av Roxettes hitlåtar är en del av soundtracket till min barndom. Riviga ”The look” släpptes samma år som jag föddes. Den och övriga låtar på ”Look sharp”-plattan snurrade ständigt i föräldrarnas högtalare och när Halmstadbandet gjorde något av en comeback, efter tre år utan skivsläpp, med albumen ”Have a nice day” och ”Room service” följde låtar som ”Wish I could fly” och ”Milk and toast and honey” mig in i tonåren.
Därför var det för mig, säkert som för många andra, både nostalgiskt och kul att i går se bandets enda sommarspelning i Sverige på Slottsskogsvallen i Göteborg.
Roligt i sammanhanget är att Gessle var den förste att använda fotbolls- och fri-idrottsanläggningen som konsertarena 2003. Då var det utsålt,så även i går då fans inte bara från Sverige utan även Norge, Tyskland och Brasilien tagit sig till sydvästra Göteborg för att se honom tillsammans med parhästen Fredriksson, som mot alla oddshar tagit sig tillbaka till toppform efter sjukdomen.
Duon har en näst intill oändlig turnéplan med ”Charm school the world tour”, Göteborgsstoppet blev det 50:e på turnéen, och hade alltså nått Sverige för första och enda gången i sommar (de spelar i Malmö Arena och Globen i november).
Som förband var Paintbox inbjudna att spela. Ännu ett Halmstadband att skryta om, visar det sig. Trion verkar vara något av Roxettes favoriter, de fick ju även värma upp publiken inför spelningen på Marknadsplatsen i Halmstad förra året. Paintbox originella sound välkomnades av Göteborgspubliken och Linnea Olsson både lät och såg fantastisk ut bakom cellon.
Väl dags för kvällens huvudakt vid 21-tiden hänger mörka moln tunga över himlen. För att hedra offren i helgens norska terrordåd uppmanade duon publiken till en tyst minut. Det var högtidligt att höra tystnaden från 22 000 personer. Därefter blir det den smått klassiska ”Dressed for success”, precis som under fredagsspelningen i Köpenhamn, en maxad inledning tätt följd av ”Sleeping in my car”.
Det är främst när Roxette tar med publiken på nostalgitrippar med sina äldre hits som spelningen verkligen lyfter. Det nyare materialet tycks inte ha satt sig riktigt än, kanske främst eftersom de nyare skivorna inte har nått samma framgångar på hemmaplan som utomlands.
Allsången till ”It must have been love” ackompanjeras av 44 000 händer i luften. Både Marie Fredriksson och Per Gessle verkar glada över mottagandet, kanske känns det på en sådan här världsomfattande turné faktiskt rätt härligt att vara på hemmaplan?
Som redan konstaterats är det svårt att inte imponeras av Fredrikssons återhämtning efter hjärntumören.
Visst kan jag hålla med vissa kraxande kritiker om att det kanske inte låter precis som förr, men det behöver nödvändigtvis inte innebära att det är till det sämre. Per Gessle är på topp från start. Redan efter tredje låten är han genomsvett och räddar showen när Marie Fredriksson ibland tappar. I ”How do you do” har han med hela publiken, inklusive undertecknad skribent.
Efter nästan två timmarsspelning gör Roxette sin sorti. Detta efter två omgångar av bejublade extranummer med låtar som ”Spending my time”, ”Listen to your heart” och ”The look”, som även nu 23 år senare håller måttet med råge. Roxette kan det här med att knyta ihop säcken.
