Den 8 december är det urpremiär för ”Experience Marianas” i den engelska staden Weston-super-Mare. Det är en musikal där Broadway möter West End, av de erfarna manusförfattarna Rob Rokicki och Sarah Beth Pfeifer. Den regisseras av Grace Taylor – assisterad av 26-åriga Felicia Bodin från Halmstad. Hon går sista året på musikalutbildningen på University Centre Weston – Academy of Performing Arts. Hon har flera roller på scen, men även bakom den, som assisterande regissör.
– Det är intensivt, men superspännande. Arbetet har gått jättebra hittills. Det ska bli så roligt – jag har laddat i tre år. Äntligen ska jag stå på scen framför publik.
Att hon inte har fått stå på scen under en tre år lång universitetsutbildning i scenkonst har såklart en lika given som tråkig förklaring: pandemin.
Efter flera teater- och musikalskolor i Sverige flyttade Felicia Bodin till England hösten 2019, för att fortsätta vägen mot drömmen. Mycket har varit underbart, berättar hon:
– Det är lite overkligt, tänk att jag skulle hamna här. Det har förändrat mitt liv till det bättre.
Men redan under första året kom coronaviruset och omkullkastade allt.
– Man vill vara positiv, och vår skola har varit fantastisk. Jag är tacksam, för vi har haft lektioner hela tiden. Det är inte alla som har haft det. Och precis innan allt stängde ner pratade jag med mina föräldrar som tyckte att jag skulle komma till Sverige, så jag packade resväskan och åkte hem.
Dansstudio i vardagsrummet
Därefter fick hon under en tid ta del av sin utbildning på distans från Halmstad, online.
– I ett par månader satt jag hemma. Jag fick dansa i vardagsrummet via Zoom, det var min dansstudio. Svårast har varit sånglektionerna, det har inte varit optimalt att ha dem digitalt.
Felicia kunde så småningom återvända till England, men livet där har inte varit så som hon hade föreställt sig det.
– Jag är lite äldre än de flesta av mina klasskompisar och har läst mycket på folkhögskola innan, och bodde på internat redan på gymnasiet när jag var 16. Så jag har redan gjort studentgrejerna. Men det har varit helt nedstängt här. Jag har suttit sammanlagt 40 dagar i total isolering, och då får man inte lämna huset alls. Man fick inte ens gå och handla, man fick beställa matvaror. Det kunden vara om man har haft kontakt med någon som har varit sjuk, om man har rest eller själv haft corona, vilket jag också fick. Då satt jag helt själv i två veckor och var sjuk.
Hårda coronarestriktioner
Skillnaderna mellan länderna har varit extra tydliga när hon har kommit hem för att hälsa på.
– Det var annorlunda när jag kom till Sverige. Där var det inte obligatoriskt med mask. Jag har också varit väldigt strikt, och det tog jag med mig när jag var där. Därför blev jag helt chockad när de sa: ”Ska vi kramas?”. ”Va, aldrig i livet!” svarade jag.
I Storbritannien liksom många delar av världen stiger smittotalen nu igen, och därför är det extra spänt kring hur det ska gå med den kommande föreställningen.
– Vi vill inte prata om det. Man har varit i en förnekelsebubbla, men nu när två har blivit sjuka och vi måste sätta in ”cover roles” så har man blivit väckt ur den bubblan.
Dessa cover roles innebär att ensemblen utöver sina vanliga roller också måste vara beredda på att hoppa in för någon annan. Tack vare att Felicia har haft uppdraget som assisterande regissör har hon bättre koll på de olika rollerna än vad många andra har.
– Det är spännande. Jag ser ju allt som assisterande regissör. Men jag hoppas att det inte ska behövas. Det är ett stort ansvar.
Sekt och pyramidspel
Föreställningen handlar om en fiktiv sekt, som lockar in folk via ett pyramidspel. Handlingen äger rum på ett kryssningsfartyg, och publiken involveras som potentiella nya medlemmar. De nyskrivna låtarna skapar en rockmusikal i form av en mörk komedi.
– Det är så bra musik! Många rockmusikaler blir så kallade jukeboxemusikaler, som baseras på redan existerande låtar, som ”We will rock you” där man utgår från Queen. Det är spännande att skapa nåt som inte fanns innan. Ofta kan man titta på tidigare versioner, men här har man inga utgångspunkter.
Felicia Bodin har flera roller. Dels spelar hon Diane Marconis, som via förinspelade reklamfilmer ska sälja in sektens budskap genom ”mindfulness” och ”att hitta sig själv”. Dels ingår hon i ensemblen som en av sektmedlemmarna. Utöver detta är hon alltså assisterande regissör, där hon både ska hjälpa den ordinarie regissören och också kunna hoppa in själv och styra upp allt.
– Man fick välja en uppgift och jag hade tur som fick det jag valt. Jag vill gärna regissera i framtiden, och djuparbeta med texter. Jag har fått feedback för mitt analytiska tänkande, så det är kul att kunna överföra de förmågorna.
Under den sista veckan före premiären har skaparna av musikalen flugit in från New York för att delta i det slutgiltiga färdigställandet.
– Det är overkligt att få chansen att samarbeta med människor jag sett upp till eller som redan uppnått mina egna högsta visioner. Saker som alltid känts omöjliga känns helt plötsligt möjliga, för nu har vi samlat Broadway, West End och Weston i samma rum – och lilla jag från Halmstad.
Funderar över framtiden
Om coronaläget tillåter det så kommer Felicias familj från Halmstad för att vara med vid premiären. Sedan väntar en sista termin och i juni är utbildningen slut, och det är dags att blicka framåt.
Vad tänker du om framtiden?
– Jag funderar mycket på den frågan. Jag är lite intresserad av att fortsätta med masterstudier. Men samtidigt har jag pluggat länge – det är kanske bäst att komma ut och jobba. Men på grund av pandemin känner jag mig inte redo, jag har nästan fått mer scenskräck efter pandemin eftersom vi inte har uppträtt för någon publik. Fast jag tänker nog ändå att jag flyttar till London och försöker skaffa jobb. Det är fruktansvärt svårt, för det konkurrensen är så hård. Men det är en fördel att jag är svensk medborgare. Jag kan söka jobb i hela Europa, men det kan inte de brittiska eleverna lika enkelt efter brexit.
Efter åren i Weston har hon verkligen fått bekräftat för sig att hon är inne på rätt yrkesval.
– Många säger ”ska du inte göra något viktigare, du är ju så intresserad av politik och samhällsfrågor?”. Men detta är viktigt. Jag vet vad jag kan bidra med i konsten – jag kan utbilda, underhålla och bidra till tankeprocessen. Att vara i teater och musikal är fint.
Fakta: Felicia Angelina Bodin
Ålder: 26, men fyller 27 den 14 december, veckan efter premiären.
Bor: Weston-super-Mare, och i Halmstad. ”Weston ligger ungefär där Halmstad ligger på kartan – fast i England.”
Familj: Mamma Annelie, pappa Jan-Owe, syster Michelle, två katter.
Gör: ”Studerar musikal i en overklig bubbla.”
Favoritmusikal: ”Oh, det är jättesvårt. Men jag gillar ’Les Misérables’. Och ’Come From Away’, en musikal som handlar om 9/11. Den utspelar sig i Newfoundland, där 38 flygplan tvingades nödlanda i en liten småstad, när de inte fick landa i USA.”
Drömroll: ”Det är så svårt, för jag har alltid varit sopran, men nu närmar jag mig alt, i ett lägre register. Som sopran har det varit Christine i ”Phantom of the Opera”.”
Om att byta röstläge: ”Det har varit den svåraste utmaningen alltså, från att vara ljus sopran och nu sjunger jag mer mezzo. Det är lite av en identitetskris. Men man ska ha en ”castability”, möjlighet att få roller, och då är det jättebra att kunna visa upp flera sidor till sina headshots. Det är bra att ha ett brett röstregister.”
