Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Mångsidig. 40-åriga Sofia Nordin från Sollentuna skriver vuxenromaner, men även barn- och ungdomsböcker.

Mänskliga behov på lite udda sätt

Bokrecension

Sofia Nordin
Atomer
(Norstedts)

På dagarna är Alma en udda men kompetent kemist som älskar sitt jobb, även om hon håller sig på sin kant gentemot arbetskamraterna. På kvällarna sätter hon på lösnaglar och läppstift och går ut på krogen i förhoppning om att kunna ta med sig en och annan anonym man hem över natten.

En kväll stöter hon ihop med Cedrik, barndomsvännen hon inte sett på sjutton år. Cedrik som svek och lämnade henne. Men nu känner han inte igen henne och Alma kan inte motstå frestelsen.

Han får följa med henne hem och när han av misstag förirrar sig in i klädkammaren vrider hon om nyckeln i låset.

Precis som i Sofia Nordins förra roman för vuxna, Gå sönder gå hel, börjar Atomer med att en kvinna gör något oförutsägbart och udda. Personerna balanserar redan på gränsen och med en enda handling faller de över den.

När Alma väl låst in Cedrik i klädkammaren börjar något nytt. Hon befinner sig i en situation som inte har någon given lösning. Vad som helst kan hända.

Samtidigt får vi genom tillbakablickar veta vad som lett fram till just den här absurda situationen, något som kanske inte ger några direkta förklaringar men som fördjupar bilden av både Alma och Cedrik och den relation de en gång hade.

Här finns också den tredje parten i dramat, Cecilia, kallad Cilla, som är sommargäst i grannhuset och sakta men säkert tar makten över Cedrik. I alla fall är det så Alma ser det och hon iscensätter en komplicerad och farlig plan i syfte att undanröja konkurrensen.

Till en början ser det ut som att hon har lyckats, men Cilla visar sig vara tuffare än Alma först trott. Men hur långt är Alma egentligen beredd att gå för att få som hon vill?

Det är just de här små psykologiska skiftningarna som är Sofia Nordins specialitet. Det är inte alltid så lätt att veta var man har karaktärerna, och de är inte heller särdeles sympatiska.

Men i det udda finns också helt vanliga mänskliga behov. Det är bara förmågan att uttrycka dem som avviker från normen.

Men just normen är också en av de saker som ständigt ifrågasätts mellan raderna i Sofia Nordins romaner, och frågan är om den egentligen finns. Alma försöker upprätthålla en sorts gångbar yta att visa upp. Hon försöker göra som man ska göra, men beteendet faller sig aldrig naturligt för henne.

Men kanske finns det trots allt en plats även för henne.

Språket i Atomer är lätt och flytande, precist och inbjudande. Nästan så att man som läsare luras att tro att det här är en mindre komplicerad roman än vad det faktiskt är.

Här finns många svindlande djup att försvinna ner i, både bildligt och bokstavligt.