Man passerar många namn som skimrar tungt av teaterhistoria, och med handavtryck förgyllda i guld, i uppförslutet mot Lisebergsteatern. Gösta Ekman och Karl Gerhard är bara två av många.
Och teatertruppen vi möter innanför väggarna denna kalla aprildag när Liseberg rustar för Klubblandpremiär och sommarsäsong, har också alla fötter fast förankrade i en svensk, komisk fåra. De får något särskilt i blicken när man frågar om vad den här teaterscenen betyder.
- En av Sveriges absolut bästa scener, säger Annika Andersson och samtliga nickar och håller med.
- Man har ju folk i knät, men kan lyfta ett ögonbryn och alla ser det. Det luktar lite skit i avloppet ibland, men annars, förutom det är det bra, säger Thomas Petersson och alla skrattar.
Komik och kärlek
Här innanför teaterväggarna väntar en höst där publiken får stifta bekantskap med den amerikanske manusförfattaren Sam Bobricks pjäs Remember me? som översätts av Christoffer Bendixen och Thomas Petersson. Pär Nymark regisserar och förutom Petersson och Andersson ingår Robin Stegmar och Joanna Eriksson i skådespelargruppen.
Sam Bobrick, som sagt att inget går upp mot att sitta i en salong och lyssna på publikens skratt, fångar här upp en särskild fas i livet och fyller den med mycket komik och kärlek, men också en gnutta svärta. Thomas Petersson och Annika Andersson spelar det äkta paret vars barn flyttat hemifrån och som, i all fall på ytan, verkar ha det perfekta livet. De har köpt en ny lägenhet i Göteborg, de kan inte ha det mycket bättre. Det är bara det att plötsligt dyker hustruns ungdomskärlek upp, vilket ställer saker på ända: Är kanske gräset grönare på andra sidan?
- Det handlar mycket om den vardagliga humorn, jag är personligen väldigt förtjust i den och det ska bli roligt att göra den här roliga och lite finurliga komedin med en dialog som är mycket av nyckeln. Just i dialogen kommer också vi att nyttja det vi är bäst på säger, Annika Andersson.
Komedi, inte fars
Skådespelarna och regissör Pär Nymark betonar att det inte är någon fars, utan mer en klassisk komedi. Mer åt sit-com hållet, det blir inga förvecklingar med dörrar som slängs och stängs och missförstånd i klassiskt farsformat.
Manusförfattaren skriver på sin hemsida att han inte vill lämna folk "självmordsbenägna", och med det menar han att hans mål är att underhålla i första hand, inte skriva tunga dramer.
- Ja, ha, ha, det kan vi skriva under på. Det vill vi inte heller, det har vi så många andra som gör. Jag tror inte det blir några skilsmässor heller av vår pjäs, det blir nog snarare så att man kan sitta där i publiken och tänka att "han är nog inte så dum ändå", säger Annika Andersson.
Fler lokala nöjesnyheter hittar du här