Myller av personer i historisk Varbergsroman

ANNONS
|

Före detta sergeant Justus Silverhök har hamnat på botten av allt. Avskedad, utblottad och förnedrad finns det inte längre något kvar att leva för.

Men efter ett misslyckat självmordsförsök visar sig ödet ha mer i beredskap åt Silverhöken.

Av en slump kommer han över en biljett till Varberg där han snart dras in i såväl inrikespolitiska som ljusskygga verksamheter. Och när det ryktas om att en engelsk brigg med en förmögenhet i lasten närmar sig staden är Silverhöken inte sen att utnyttja de möjligheter som visar sig.

Varbergarna Mats Keyet och Jorma Korhonen har skrivit en roman som har starka drag av såväl skröna som buskis. Vi får följa den gode Silverhöks bedrifter i 1850-talets Varberg, och även om geografin förändrats en del genom åren kommer de som är bekanta med staden garanterat att känna igen sig.

ANNONS

Silverhöken rör sig genom ett myllrande persongalleri, som också ofta har något av karikatyr över sig. Det är få av karaktärerna som har rent mjöl i påsen, Silverhöken själv är i det närmaste en antihjälte, vilket är både uppfriskande och underhållande. Oväntade vändningar och överraskande infall är det också gott om.

Men ibland blir persongalleriet lite för myllrande och handlingen lite väl episodisk och jag har svårt att skilja den ena personen från den andra eller se hur alltsamman hänger ihop.

Språket har en gammaldags ton, förmodligen tänkt att passa med tiden och miljön, men jag hade nog ändå velat att författarna hållit igen lite på den fronten eftersom det känns som att jag ständigt snubblar på de ålderdomliga orden och uttrycken. Lite bättre flyt hade varit att önska.

ANNONS