Emma Hamberg sätter piff på En kväll för boken med franska kryddor

Hur bär man sig åt för att få vara frisk och leva så länge som möjligt, samtidigt som man unnar sig precis allt gott? Den gåtan har författaren Emma Hamberg lyckats lösa – och det med finess. I boken ”Au pif!” finns svaret, och den har hon med sig när hon kommer till En kväll för boken i Halmstad.

ANNONS
|

”Heureka – Jag har funnit det!” lär den grekiska matematikern Arkimedes ha ropat när han hoppade upp ur badet spritt språngandes efter att ha kläckt sin berömda princip.

Om Emma ropade samma sak när hon löste gåtan med hur man kombinerar ett långt, friskt liv med hejdlös njutning får vara osagt, men glädjen måste nog ha varit densamma.

– Jag såg en förteckning över medellivslängden i världen, där Sverige och Frankrike kommer på delad niondeplats. Men tänk så olika vi lever! Här i Sverige tränar vi på gym, räknar kalorier och lider av ensamhet. Fransmännen, däremot, är skeptiska till allt vad sport heter. De äter mycket, de älskar ostar och desserter, de röker och de dricker vin. Men de gör det tillsammans.

ANNONS

Och se, där har vi Emmas nyckel.

– Receptet är helt enkelt att göra saker ihop. Dela livets njutningar med andra – och voilà! – plötsligt blir de där långa middagarna både hälsosamma och livsförlängande. Kan det bli bättre? säger hon.

Emma lever som hon lär. Pengarna hon kunde ha lagt på gymkort använder hon istället till mat. Tre gånger i veckan omger hon sig med goda vänner och äter tillsammans med dem under glada former.

– Då saknas det varken ost, vin eller efterrätt. Vi äter, pratar och njuter ohämmat. Man kan köpa mycket mat för de pengar man sparar in på gymkortet!

Det oblyga klostret

Samma glädje sveper hon in läsaren i i boken ”Au pif!”. Titeln betyder något i stil med ”lite på känsla”, ”på en höft”. Precis så som hela livet borde levas enligt Emma. Det är med den inställningen hon bjuder med oss till det franska kloster där den här kokboken – som mixas med betraktelser och livsnjutarbilder – utspelar sig. För en kokbok kan faktiskt utspela sig.

– I ett före detta kloster i Frankrike har min kille Patrick en morbror, som i många år har levt med sin manliga livspartner. Dit for vi med alla våra ungar och deras kärlekar för att laga maten till boken. Vänner kom och gick i en strid ström, och det fanns alltid en extra plats vid bordet. Klostret, som är det oblygaste i hela Provence, är som gjort för fest – även om de båda herrarnas liv inte alltid varit en dans. De har tvingats stå upp för sin kärlek och vägrat att böja sig för fördomar. Men man fuskar inte om man skrattar ena dagen och gråter den andra. Det är inte att bedra sig själv – det är att överleva, konstaterar Emma.

ANNONS
Bild: Anna-Lena Ahlström

Även hon har fått sina hårda törnar av livet. I sitt sommarprat i P1, liksom i boken ”Resten av allt är vårt” berättar hon hur hennes före detta make, och pappan till hennes tre små barn, blir svårt sjuk och får bestående hjärnskador. Han blir aldrig densamme igen, och efter tio tuffa år tar Emma beslutet att skiljas. Ett livsviktigt beslut för att hon ska kunna rädda sig själv – men samtidigt ett steg fullt av skamkänslor. Så småningom reder sig allt till det bästa. Hennes exman träffar en ny kvinna – och runt hörnet stundar Emmas oväntade möte med ungdomsförälskelsen Patrick.

– Att ha levt en lång tid med mörker gör att jag är otroligt rädd om stunderna när allt är bra. Jag vet ju att det kan förändras så fort. När jag har roligt och får skratta bunkrar jag samtidigt upp massor av energi för att klara dåliga tider, säger hon.

Säkert hjälper det också att Emma har en lättsamhet i sig.

– Vi föds i dur eller moll, och jag har fördelen av att vara född i dur. Dessutom är inte rädslan för att misslyckas en av mina neuroser. Ur felen brukar det kunna växa upp nya, okända blommor. Man blir vis av erfarenheterna man gör – och jag älskar verkligen att vara lite äldre.

ANNONS

Glipan utan ansvar

Livet kring 50, där hon är nu, tycker hon är idealiskt.

– Det är som att befinna sig i en glipa utan ansvar. Barnen är så stora att de klarar sig hyggligt själva, medan mina föräldrar är tillräckligt friska för att göra detsamma. Det är en perfekt tid att förverkliga sina egna drömmar.

Så när yngsta dottern fyllt 18 dammade Emma av sina vingar och drog till Frankrike på egen hand. Under några veckor jobbade hon på ett litet hotell samtidigt som hon pluggade franska.

Frankrike var också landet där en annan – om än fiktiv – kvinna bredde ut sin fjäderskrud: huvudpersonen i Emmas roman ”Je m’appelle Agneta” (Piratförlaget 2021). Med berättelsen om den osynliga kvinnan som lämnar sin trygghetszon och lär sig säga ja till livet, erövrade Emma den stora publikens hjärtan. Romanen har bland annat tilldelats Ljudbokspriset 2022 i kategorin Feelgood.

– Karaktären Agneta är sprungen ur alla mejl jag har fått från kvinnor som berättat om sina känslor av osynlighet, säger Emma, som nu ger dem en slags revansch i sin peppande berättelse.

En tillåtande värld

”Au pif!” vävs på flera sätt ihop med ”Je m’appelle Agneta”. Vi får bland annat recepten på olika rätter som serveras i romanen. Likaså sveps vi åter in i den där livsglädjen som är så karaktäristisk för Emma Hambergs författarskap.

ANNONS

– Jag vill att mina böcker ska vara en öppen värld. En värld där det inte finns begrepp som normalt och onormalt. Helt enkelt en värld som är tillåtande, förklarar Emma.

Och tillåtande är också den matglada stämningen i ”Au pif!”. De läckra recepten må vara franska, men det finns inget krångel över dem. Emma betonar att vem som helst kan laga rätterna – och att slutresultatet egentligen inte är det viktigaste.

– Det är umgänget och glädjen vid bordet som sätter den riktiga piffen. Där finns hela den franska friskfaktorn. När man ogenerat ägnar sig åt livsnjuteri tillsammans med andra blir livet inte bara roligare. Det blir dessutom längre, säger Emma nöjt.

Bild: Anna-Lena Ahlström

Emma Hamberg

Ålder: 51 år.

Familj: ”STOR! Mina egna tre döttrar, deras killar, min alldeles egna kille, hans barn, alla våra vänner, mina föräldrar, deras katt, och en hel del andra älsklingar.”

Bor: ”Vid Södermalms mest bedårande lilla torg i Stockholm.”

Gör: ”Skriver böcker, men just nu även filmmanus. Till Agneta…”

Aktuell: En av författarna vid En kväll för boken den 9 november, där hon ska prata om sin bok ”Au pif! – franska recept och små berättelser”.

Vill också hinna i Halmstad: ”Jag har varit i Halmstad ett par gånger och tycker att staden är himla vacker. Dessutom älskar jag att shoppa i mindre städer, så det fantiserar jag om att hinna med.”

Ville bli som ung: ”Serietecknare.”

Om matens betydelse för glädjen: ”Tänk att få laga ihop något, göra det vackert och gott, bjuda någon man tycker om, som slukar det hela, har det i sin kropp och blir starkt och glad av maten. Vilket kretslopp! Det vackraste.”

En liten sneakpeak på nästa bok: ”Jag skriver på Agnetas nya äventyr, och tro mig: livet blir aldrig som man tänkt sig, inte för Agneta heller. Boken heter Au revoir Agneta och den kommer i mars nästa år.”

ANNONS