Med blicken bredvid bollen

Erik Niva är sliten. Han har tillbringat natten på ett hotellrum iTrollhättan och sovit dåligt. Nu har han checkat in på nästa hotell, i Göteborg, för att senare på dagen hålla ett föredrag om fotboll. Det är tydligt att han går på övertid, men ändå biter ihop.

Engagemanget för fotbollen, eller kanske ännu hellre, samhället och det sociala kitt som fotbollen utgör, är lika starkt som någonsin tidigare.

–Jag trodde länge att jag var på väg att tappa lusten för fotboll och det tror jag väl på sätt och vis fortfarande. När allting handlar om pengar och blir plågsamt förutsägbart blir det inte roligt längre. Men så kommer ett Leicester som mot alla odds vinner Premier league eller ett Norrköping som lyckas vinna Allsvenskan och allting blir spännande igen, konstaterar Erik Niva.

Och då är det egentligen inte resultat och tabeller eller ens taktik och laguppställningar som triggar journalisten och skribenten Erik Niva. Han vill berätta om fotbollen i ett vidare sammanhang. Vad fotbollen gör med en samling människor, en stad eller ett land.

–Zlatan Ibrahimovic är, utan jämförelse, den enskilt viktigaste personen i Sverige de senaste tio åren. Det går inte att överskatta hans betydelse på fotbollsplanen men han betyder jättemycket för hur vi ser på Sverige och på oss själva. Och det tror jag dessutom han på senare tid själv blivit fullt medveten om, konstaterar Erik Niva.

Ändå är det inte Zlatan som syns på omslaget till den nya boken Känner ni vibbarna med undertiteln Fotbollen och det nya Sverige. Där är det i stället John Guidetti som får representera det svenska U21-landslaget som efter en engagerande laginsats och en dramatisk straffläggning triumferade i EM förra året.

–Det var oerhört häftigt, här kommer plötsligt ett landslag som jag verkligen kunde känna riktigt starkt för, konstaterar Erik Niva.

Men det är inte nödvändigtvis de största stjärnorna som hamnar i Erik Nivas texter. Han söker sig gärna neråt i seriesystemet och besöker bland annat Sandarna lag C när de tränar på Hedens hårda och nednötta plastmattor i centrala Göteborg.

–Sandarna gick före när det gällde att fånga upp ensamkommande flyktingpojkar och erbjuda dem fotbollsträning med allt vad det innebär av ett socialt sammanhang och en väg in i det svenska samhället. Sedan är det många fler som har följt efter. Det är glädjande, säger Erik Niva och fortsätter:

–Fotbollen är ju extremt väl lämpad för att fungera som samlande kraft. Folkets hus, Konsum och Posten har med all säkerhet slagit igen men även i glesbygden finns alltid en pizzeria – och så en fotbollsförening med en gräsplan som man kan mötas på. Infrastrukturen finns redan där så det är starka krafter som kan sättas igång, menar Erik Niva.

Niva menar också att fotbollen, och bara fotbollen, kan fungera som en generationsbrygga mellan det gamla kollektivistiska Sverige och det nya landet där individen står i centrum.

–Zlatan brukar ju säga att han kommit dit han är helt på egen hand och snarare trots än med hjälp av spelare och tränare han mött längs vägen. Men på senare tid tycker jag att han har svängt och börjat prata mer om lagets och omgivningens positiva påverkan, säger Erik Niva.

Flera reportage i boken skildrar på olika sätt hur nära människor kommer varandra, med fotbollen som gemensam nämnare. Där finns historien om hur supportrar och spelare i Malmö FF slöt sig samman efter att högerextremister nära nog slagit ihjäl läktarprofilen Showan Shattack.

Där finns också berättelsen om hur spelarna och alla andra i och runt IF Elfsborg tog hand om varandra och gemensamt hanterade sorgen efter att tränaren och VM-hjälten Klas Ingesson gick bort efter en lång kamp mot cancern. Där tecknas helt andra, djupare, bilder av fotbollen än i den dagliga bevakningen kring serielunk, silly season och bengaldebatt.

–Ett lag eller en förening blir ofta någonting annat än en vanlig arbetsplats. Man är nära varandra på ett speciellt vis och när man utsätts för sorg eller hård press utifrån tar man hand om det på ett ofta väldigt starkt och rörande sätt, säger Erik Niva.

Med tanke på allt detta, vad är viktigt för att ett allsvenskt lag ska bli den där sammanhållande kraften ien stad?

–Framgång underlättar. Det handlar också om att sammansättningen speglar staden, framför allt på läktarna, men också i laget. IMalmö har man lyckats med detta på senare, samma sak med IFK Göte- borg på 80-talet.

–Blåvitt har en del arbete att göra där just nu, om man vill uppfattas som inkluderande för alla som bor i Göteborg, men jag tror att man är fullt medvetna om det.

TEXT

Johan Lindqvist

johan.lindqvist@gp.se