För några år sedan hade vi amerikanska vänner på besök över midsommar och jag tog såklart mitt ansvar som värdinna på största allvar och gjorde en helsvensk midsommarafton. Jag skippade i och för sig Kulla-Gullaflätorna, folkdräkten och dragspelet men förklarade ingående vikten av hoppande grodor, fisk som inte är tillagad, stark sprit som alla får kväljningar av och den stora björkbeklädda penisen vi alla dansar runt. ”We make a tree and pretend that it’s a penis and then we dance around it like frogs without ears.”
De firade bara med oss ett år. Undrar varför? Vi stod till och med i ösregn på den stora samlingsplatsen i Mellbystrand och väntade på att dragspelsmannen skulle börja. Det var bara vi där. När han väl kom förklarade han att han inte kunde spela i regnet med sitt ömtåliga instrument. Jag fick ett litet utbrott, tjatade fram ett parasoll och lyckades tvinga fram ett par låtar. Texasborna fick både hoppa grodor och lära sig hur vi svenska kvinnor tvättar våra kläder. Mission accomplished.
I morgonstår den där igen. Full med björkris, stulna lupiner och vissna prästkragar. Alla barn är finklädda och de som hade tur (= mammor med extra mycket tålamod – och ståltråd hemma…) har fått fina kransar i håret.
Själv har jag kommit på fyra nya svordomar när jag återigen konstaterar att jag är jättedålig på att göra kransar. Hur svårt kan det vara? Jag kan starta upp och driva ett företag helt själv men jag kan inte göra en ring av blommor. Mammalivet är fullt med dumma utmaningar som jag ibland hatar mer än krig och surströmming. Hade jag varit en riktig supermorsa hade jag sytt barnens kläder själv. I ekologiskt tyg… på fri hand.
Sill och färskpotatis ska fram på bordet. Man förbereder och fixar för att det ska se fint och festligt ut men det går liksom inte att lura barn. Sill… är sill. Man kunde lika bra lagt en hundskit på bordet. Så det blir köttbullar och korv. Som en helt vanlig onsdag. Och man tjatar ”Smaka lite i alla fall! Det ÄR gott!”. Samma sak varje år. För mig tog det 19 år.
Vi föräldrar försöker engagerat lura fram våra barn ensamma till dansen. Självklart går det inte. Plötsligt blir våra kaxiga barn blyga även för sina bästa vänner. Typiskt.
Så där kommer en av årets kanske konstigaste ögonblick. Vi föräldrar som knappt säger mer än hej till varandra på skolgården står nu runt en stor grön penissymbol och håller varandra i händerna och skuttar generat jämfota tillsammans till tonerna av ”Räven raskar över isen!”. Har man riktig tur får man handsvett eller så är det en ungjävel som drar för hårt så att ringen faller ihop och man hamnar i gräset tillsammans med pappan bredvid. Jippie. Älska svenska traditioner!
Glad midsommar på er! Drick med måtta (!), dansa med barnen & lycka till med kransarna!
Over and out.
