Per Colliander: Ett oväntat möte med ett trossamfund
Jag har aldrig tänkt mig som en skrämmande figur. Tvärtom, klen med utstående mage, obefintliga muskler, vajande i vinden på grund av min längd. Ingen större fara, en syn som möjligen väcker medlidande i stället för fasa. Och väcker synen fasa, torde det inte vara för något annat än att synen är fasansfull. Sådan har jag tänkt mig bilden av mig själv. Om jag tänkt någonting alls.
Denna artikel är endast för prenumeranter.
Visa allt som ingår
Redan prenumerant? Logga in för att läsa: