Om ränder på magen och en frågvis liten ligist

ANNONS
|

Följ Meekatts blogg här!

Man vaknar, känner en iskall liten fot i ryggen, gnider in gårdagens rester av mascara i halva ansiktet och vänder sig om. ”HEJ mamma! Jag fes under ditt täcke! Hahaha!” Fantastiskt. Tack älskling. Vad hände med mitt liv egentligen? Ska det verkligen vara så här?

Det här med att ha en fyraåring är ju minst sagt en prövning för både kropp och själ. Man testas och granskas på alla tänkbara sätt och ifrån alla håll. Man är med om situationer och diskussioner som är helt absurda emellanåt och man kommer på sig själv med att stå och prata högt om snippor och snoppar i kön på Ica Maxi.

ANNONS

Man får svara på frågor om saker man inte ens visste att man kunde fundera över. Har bläckfiskar skelett? Har maneter en hjärna? Hur gör man en fis? Vad smakar vatten som? Hur ser giraffernas bajs ut? Vet snoppen vad den ska göra i snippan eller måste den öva innan den ska göra barn? Hej Google. Tack för att du finns.

Den sista frågan googlade jag inte utan här drog jag till med en vit lögn. Ja, snoppen vet vad den ska göra i snippan. Punkt. De flesta snoppar jag stött på har behövt lite utbildning – men det känns som att min fyraåriga lille grabb inte behöver veta det nu. Maneter har ingen hjärna och giraffernas bajs är lite mer tillplattat än andra arters bajs… för att det faller cirka tre meter innan det slår i marken.

Sånt lär man sig på dagarna när man har en fyraåring. Man sitter på kontoret och googlar frågor om konsistensen på olika arters bajs samtidigt som man försöker få ordning på momsredovisningen. Jag kommer på mig själv med att titta mig nervöst omkring och inser det tragiska i att jag hellre blir påkommen med att kolla på porr på arbetstid än att googla bajs. För sån é jag.

ANNONS

Jag fortsatte morgonen med att gå in i duschen. Här följer självklart fyraåringen efter som en svans och jag måste börja försvara mitt utseende. Det är fantastiskt att vara småbarnsförälder. Verkligen. Randig mage säger du lille vän? Har vi inte redan pratat om det där 150 gånger? Det är ju bara för att mamma är en TIGERMAMMA!

Inombords misshandlar jag mig själv för att inte vråla ”Och vems fel tror du att det är då?! Nio månaders hetsätning av semlor! NIO månader!” Han fortsätter attackera. ”Men mammaaaa? Duuuu? Om du är en tiger så borde du väl ha mer hår?” Varsågod Elton. Ta Ipaden!

Mamma förlorar igen. Alltså det här med att behöva försvara sin vikt, sina bristningar (och brister) och behåringens vara eller icke vara på intima ställen före klockan sju på morgonen är fan inte okej. Jag säger upp mig som mamma och checkar in igen klockan 12. På söndag! För nu drar jag till Ullared och signerar ”Låt mamma bajsa ifred”-böcker hela helgen. Och ja, innerst inne så vet jag ju att det är den där fyraåriga ligisten jag har att tacka för det. Så tack Elton. För kärlek och bajsprat.

Over and out.

ANNONS