Meekatt.
Meekatt.

KRÖNIKA: Om sommarlov, blomstertid och en blivande idol

ANNONS
|

Följ Meekatts blogg här!

Redan efter inledningen med ”Den blomstertid nu kommer” såg jag ut som en full tvättbjörn. Att jag inte lär mig? Detta var vår tredje skolavslutning och jag hinner inte mer än in i gympasalen på Mellbystrandskolan förrän tårarna kommer. Jag borde ha lärt mig att eyeliner och mascara inte funkar i detta sammanhang. Jag vet inte om jag gråter för att alla barn ser så där lyckliga och förväntansfulla ut i sina flätade hår, finskjortor och leenden ifrån öra till öra eller för att jag precis i det ögonblicket inser att vi inte har någon barnomsorg på hela sommaren. Vi ska umgås… varje dag. I sju veckor. Gud hjälpe mig!

ANNONS

Det är ju något magiskt över de där skolavslutningarna. Alice fick äntligen ta på sig klänningen och skorna som hon längtat efter i en hel månad, håret lockades utan att hon gnällde en enda gång och det fina diademet med blommor skavde inte ens. Lillebror körde med dubbla slipsar för att dölja ketchupfläckarna på skjortan. Jag minns känslan så väl. Pirret i magen, förväntningarna över hur sommaren skulle bli och de där goa kramarna med fröken. Jag minns att mina föräldrar också alltid hade tårar i ögonen. Det blev fler och fler tårar ju äldre jag blev och nu i efterhand inser jag att de faktiskt grät över mina usla betyg mer än stämningen. Fan.

Mammorna snyftar i kapp samtidigt som vi alla svettas och tittar på klockan. Vi har alla videokameror hemma men filmar med våra kassa mobiler och trots att jag bara fick med nacken på Anna-Veras pappa i min film så känns det viktigt att filma. (Och det är absolut inget fel på hans nacke). Sexorna håller nervöst tal, agerar duktiga konferencierer och de blivande ettorna överlämnar rosor till avgångsklassen till sången ”Mötas och skiljas”. Jag fulgråter lite till.

I år satte sig en ensam sjätteklassare vid pianot och sjöng ”Constellation Prize”. Ensam. Inför hela skolan, alla föräldrar, syskon och mor- och farföräldrar. Ni vet känslan när man kniper ihop ögonen av smärta för att man är rädd att han ska stanna upp, tappa bort sig eller sjunga falskt? Den känslan. Men där hade vi ju en riktig stjärna! Håret på armarna reser sig och man ler sådär stolt inombords och tänker ”YES!! Han gjorde det!!” trots att man inte har en aning om vem han är. Men vi ser honom på ”Idol” om några år. Och då har jag honom på film! Eller nej, jag har Anna-Veras pappas nacke på film, men ljudet finns med!

ANNONS

Slutligen höll lärarna tal och spexade. Alla vi mammor blev lite extra rödflammiga om kinderna när den hunkigaste läraren på skolgården fick agera den ”populäraste guden i Asagården”. Isn’t that ironic? Jag tackar för ett bra läsår på en fantastisk skola med engagerade lärare, fantastisk personal på fritids och härliga ungar! Nu – är det sommarlov och barnens tindrande ögon tittar förväntansfullt på MIG! ”Kommer det här bli en fantastisk sommar mamma?!” Som egenföretagare behöver man både lite tur och ett par kilo mirakel för att få den ekvationen att gå ihop. Wish me luck!

Over and out.

ANNONS